Hoppa till innehåll

Nr 21 2010

  • av

Nils Rymdpåg siktar mot stjärnorna!

Den som surfar in om SF-bokhandelns sajt i Malmö upptäcker inte bara en massa nyttig info om ny litteratur, spel, prylar  och sådant. Plötsligt sprang jag på namnet Lisa Wool-Rim Sjöblom, och Lisa vill jag verkligen slå ett extraslag för.

Lisa är verksam som illustratör, grafisk designer, serietecknare, barnboksförfattare m m och  har gjort den jätteroliga varianten på Nils Holgersson. I stället för på Akkas rygg  åker dagens Nils på en raket, och bilden på “Nils Rymdpåg”, som han kallas,  har blivit sällsynt lyckad. Njut av det skånska stuket!

Pågablära som siktar mot stjärnorna! Ill: Lisa Wool-Rim Sjöblom

Lisa har tidigare arbetat bl a för Ellerströms förlag i Lund och syns just nu på en samlingsutställning på Arbetets museum i Norrköping, där det feministiska kollektivet Dotterbolaget ställer ut. Kollektivet bildades i Malmö 2005 och gruppen utgörs idag av ett trettiotal kvinnor som träffats genom Serieskolan på Kvarnby folkhögskola i rikets tredje stad.

Via SF-bokhandelns hemsida kan du surfa in på Lisas blogg och få veta vad hon gjort och vad hon just ny sysslar med. I skrivande stund arbetar hon med projektet Tails from the Burrow, och hon gör även  bilder till en ABC-bok.

Lisa bor för närvarande i Barcelona.

I ett vänligt mail berättar Lisa att hon även gjort serier på sf-temat. Kul!

Världens bästa astronomiprogram?

Bertil Falk har tipsat mig  om en sällsynt bra tv-film om debatten om Pluto, med den karismatiske chefen för Hayden Planetarium i New York som värd, Neil de Grass Tyson. Filmen är nästan på en timma, men jag satt trollbunden av pedagogiken och upplägget. Tiden gick fort!

Så här ska ett populärvetenskapligt program gestaltas.

The Pluto Files är gjort av tv-programmet Nova. Kolla in filmen i sin helhet här!

Amerikanerna älskar Pluto, eftersom det var amerikanen Clyde Tombaugh, en vanlig astronomitokig bondgrabb, född i Streator, delstaten Illinois,  som upptäckte himlakroppen (“Planet X”) för åttio år sen på Lowell Observatory, Flagstaff, Arizona. Därför får Neil de Grass Tyson också stryk med jämna mellanrum i amerikanska medier, han försvarar ju detroniseringen av Pluto från planet till en liten tanig dvärgplanet i den inre delen av Kuiper-bältet. Pluto har plockats bort från de stora planeterna på Tysons planetarium i NYC och finns som en fläck nere i källaren – Tyson  har förstås utpekats som “The Pluto Hater Nr 1”; det är svårt att inte flabba högt i tv-soffan när en av hans argaste kritiker och Pluto-vän  säger i tv-filmen:

– He is not the boss of the solar system!?!

Vem är Kjell?

Jag vill veta den svenska/skandinaviska  bakgrund som Nasa-astronauten Kjell N Lindgren (sannolikt) har.

Det måste ju med tanke på namnet finnas en connection nånstans i hans bakgrund.

Ny bok om syskonen Herschel

Den engelske historikern Richard Holmes har fått fina priser för sin bok The Age of Wonder, som handlar om romantikens, alltså det tidiga 1800-talets, fascination och skräck inför den nya naturvetenskapliga världsbilden som började formas då. Två astronomer skildras alldeles särskilt, nämligen  William Herschel och hans syster Caroline Herschel, de bägge som TILLSAMMANS lodade Vintergatan och inledde den moderna astronomins segertåg.

Även kemisten Humphry Davy diskuteras.

Flera recensenter i Storbritannien har påpekat att Holmes placerar Caroline Herschel exakt där hon hör hemma, som en av de stora pionjärerna inom vår vetenskap. Hon var inte “bara” Williams lärda syster och hjälpreda, hon var betydligt mer än så.

Jag förutsätter att boken utkommer på svenska vad det lider.

Vackert interstellärt stoft

Varje  dag ramlar det in den ena sensationella bilden efter den andra. Denna hittade jag  på www.universetoday.com, en färgförstärkt bild som rymdsonden Planck – uppsänd i fjor – tagit och som visar ett stråk av kallt stoft som sträcker sig genom Vintergatan. Bilden täcker 50 grader över himlavalvet och visar en del av solens granntrakt cirka 500 ljusår ut.

Märklig granntrakt till solen. Foto: ESA/HFI Consortium/IRAS

ESA:s Jan Tauber erkänner i en kommentar att vi vet inte så särskilt mycket om vad det är för krafter som ligger bakom dessa strukturer, knutor och filament, som är själv urstoftet till stjärnbildningar.

Temperaturen där ute ligger väldigt nära absoluta nollpunkten, rymdsonden Plancks favorittemp för att hjälpa kosmologerna på traven när det gäller att få bukt med inflationsteorin i universums begynnelse.

Kosmisk strålning drabbar Toyota?

Gasen i botten… ja, ASTB-kompisen Niklas Henricson fick ögonen på en DN-artikel i vilken hänvisas till Detroit Free Press och uppgifter där om att kosmisk strålning skulle ligga bakom Toyotas skenande bilar. Hade artikeln stått 1 april, hade vi väl rykt på axlarna. Men, men. Möjligt/omöjligt? NHTSA, det amerikanska trafiksäkerhetsverket National Highway Traffic Safety Administration, tar i alla fall uppgifterna så pass allvarligt att tekniker och forskare ska utreda saken vidare.

Kosmiska krafter på gång!

Så här ligger det ju till: Vardagselektroniken blir ju bara mindre och mindre och chips, mikroprocessorer och diverse andra mjukvaror därmed sårbarare och sårbarare, och ett tu tre så är vi nere på den nanonivå där solens rymdväder, kosmisk strålning, gammablixtar och annat kan ställa till jäkelskap – även vid jordytan. Så helt omöjligt kan det ju inte vara. Räkna på det, någon!

Toyota har dementerat uppgifterna, men bilindustrin får vi ta för vad den är – en part i målet. Fast “mörka” den kosmiska strålningen kan de inte göra i längden.

Vi väntar med spänning på resultatet!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.