Häftiga men inga friska vindar….
2003 blev ASTB:s Anders Nyholm, då rymdgymnasist i Kiruna men astronomiskt verksam på himmaplan, på TBO i Oxie, den förste att från svensk horisont observera en exoplanet, HD209458b. På denna planet – kallas den verkligen Osiris? – har nu en superstorm på 5000-10000 kilometer/timmen dokumenterats. Molnen som blåser består företrädesvis av kolmonoxid, så det är verkligen inte frågan om friska vindar som sveper från planetens heta dagsida mot dess svalare nattsida.
Tidigare har även vatten observerats på planeten med hjälp av bl a HST.
Leiden-astronomen Ignas Snellen har lett det nu aktuella astronomteamet bakom upptäckten, som presenteras i senaste Nature, och i ESO:s pressmess noterar Ignas:
– HD 209458b är definitivt inget ställe för känsliga personer, säger han. Genom att studera giftgasen kolmonoxid med stor noggrannhet hittade vi bevis för en supervind som blåser med en hastighet på fem till tio tusen kilometer i timmen.
Planeten kretsar mycket nära sin moderstjärna: från stjärnan till planeten är det bara en tjugondedel av avståndet mellan jorden och solen. Det gör att planeten hettas upp intensivt, och att temperaturen på ytan når 1000 grader Celsius på planetens varma sida. Planeten har nämligen alltid samma sida riktad mot stjärnan. Det innebär att dess ena sida är het medan den andra är mycket svalare.
HD 209458b var den första exoplanet som upptäcktes genom passager framför sin värdstjärna. Två gånger i veckan åker den framför stjärnan och under tre timmar blockerar den en liten andel av dess ljus, som forskarna i fjor kunde analysera genom ESO:s VLT (Very Large Telescope). Med teleskopets kraftfulla spektrograf CRIRES kunde de detektera och analysera just dessa svaga avtryck.
– CRIRES är det enda instrumentet i världen som kan leverera spektra som är tillräckligt skarpa för att fastställa kolmonoxidlinjernas position till en noggrannhet på en del i 100 000, säger Remco de Kok, en annan medlem i teamet.
– Den höga precisionen gör att vi för första gången kan mäta hastigheten hos kolmonoxidgasen, med hjälp av Doppler-effekten, tillägger han.
Astronomerna har även varit först med en rad andra upptäckter. De lyckades direkt mäta exoplanetens hastighet i sin bana runt hemstjärnan.
– Det verkar som att HD 209458b faktiskt är lika rik på kol som Jupiter och Saturnus. Det skulle kunna tyda på att den bildades på samma sätt, säger Snellen.
HD209458b ligger i Pegasus och har en massa ungefär 60 procent av Jupiters. Avståndet till moderstjärnan är 150 ljusår.
Space art-konstnärerna har som alltid fullt upp att göra med att pedagogiskt och slagkraftigt återge för oss vanliga dödliga hur det kan tänkas se ut där ute i världsrymden.
System som system
Förr skojade vi om att britterna närmade sig meter-systemet tum för tum.
Något liknande kan sägas om oss glada amatör- och länstolsastronomer: Vi närmar oss parsec-systemet ljusår för ljusår!
4 juli 1910
Denna dag avled den italienske astronomen Giovanni Schiaparelli, som klyddade till det för oss med sina påstådda “canali” på Mars, som han tyckte sig se under Mars-oppositionen 1877. En olycklig terminologi.
Kanaler i meningen av intelligent liv byggda vattenleder på den röda planeten, menade Schiaparelli uppenbarligen aldrig. Men de översattes så, och det tog åtminstone 50-60 år innan begreppet “Mars-kanaler” avskaffades. Då hade bl a Percival Lowell ägnat större delen av sitt liv åt att försöka bevisa att kanalerna verkligen fanns och att det existerade civilisationer på grannplaneten.
Venus försvunna vatten
En av de stora skillnaderna mellan jorden och Venus är mängden vatten på dessa i storlek annars jämförbara planeter.
* Om vi fördelar jordens oceaner över hela jordytan, skulle de bilda ett globalt täckande hav på 3 kilometers djup.
* Tar vi vattnet i Venus atmosfär och pytsar ut det på planeten, räcker det till en gyttjig pöl på 3 centimeters djup.
Vilket inte betyder att Venus en gång inte haft vatten i mängder. Ja, var Venus rentav en gång i tidernas begynnelse en “beboelig” planet? Ett pressmess från ESA ställer frågan, och det är förstås Europas egen Venus Express-farkost som hjälper till att formulera den. Om Venus Express också bidrar med nått vettigt svar, återstår att ta ställning till.
Venus Express vetenskaplige chef Håkan Svedhem, som gästade oss på ASTB i fjor, berättar att tvillingplaneternas grundläggande uppbyggnad är väldig snarlika varandra. Men skillnaden är enorm när det handla rom just vattnet. Det visar sig att
solens UV-strålning bryter upp vattenmolekylerna, vars joniserade väte- och syreatomer försvinner ut i atmosfären – mycket lämpligt visar mätningar att ungefär dubbelt så mycket väte som syre sticker sin kos. Även närvaron av deuterium, “tungt väte”, i Venus övre atmosfär, är notabelt.
ESA-forskare har gjort sofistikerade beräkningar, som pekar på att det förekom rikligt med vatten i Venus atmosfär under planetens första skeden. Men vattnet hann aldrig bilda oceaner. Om detta slutar i en betraktelse om Venus eventuella livsbetingelser, återstår att se och höra – Venusforskarna träffas denna vecka i franska Aussois för att ta tempen på vår grannplanet.