Resterna efter en gigantisk galaxkrasch
Trafikreglerna är kompromisslösa i den intergalaktiska världen. Den som inte ser upp får skylla sig själv och bli överkörd/påkörd! Därför kan vi i dag njuta av denna märkliga ring – känd sen 1980-talet – , som utgör resterna efter en galaxkrock i galaxhopen i Lejonet (35 miljoner ljusår bort). Ett gäng franska och kanadensiska astronomer har sysslat med ringen genom sitt teleskop på Hawaii och med hjälp av en superdator räknat ut följande:
√ Att det vi ser är resterna efter en krock mellan galaxerna NGC3384 och M96 (på bilden står M86, men det är fel).
√ Att krocken inträffade för cirka en miljard år sen.
√ Att ringen består av kall gas och har i dag en utsträckning på 650 000 ljusår i diameter.
√ Att stjärnbildning pågår, vilket betyder att detta INTE har med den allra ursprungligaste intergalaktiska materien att göra, alltså den som skapar galaxer. Den är inte “primordial”. Detta utesluts av flera skäl, varför pressmessets slutsats är desto mera kategorisk:
“The gas in the Leo ring is definitely not primordial. The hunt for primordial gas is still open!”
Det är så sällan jag skriver om astronomer utanför NASA- och ESO-sfären, så jag vill gärna nämna vid namn forskargruppen – astronomer och dataexperter – i sin helhet: Léo Michel-Dansac, Eric Emsellem, Pierre-Alain Duc, Frédéric Bournaud, Jean-Charles Cuillandre, Tom Oosterloo, Raffaella Morganti, Paolo Serra, Rodrigo Ibata.
(Bilden ovan: © CFHT/Astron – P.A. Duc)
Ett bild-PS
Något liknande sensationellt som det ovan berättade har faktiskt dokumenterats tidigare, runt den så kallade Cartwheel-galaxen (“Lyckohjulsgalaxen”), i Bildhuggarens stjärnbild. Fenomenet ÄR märkligt!
Denna galax ligger cirka 500 miljoner ljusår bort, är 150 000 ljusår tvärsöver och den upptäcktes, spännande nog, av en av Knut Lundmarks bästa vänner och kolleger på andra sidan Atlanten: Fritz Zwicky. Året var 1941.
Zwicky hade stort huvudbry med att förstå vad som hade hänt här ute. Jag är inte säkert på att han “nådde ända fram”.
Trevlig bokhandel i Köpenhamn
Som kosmisk medborgare är man nyfiken på de som bebor jordklotet och hur deras länder ser ut. Därför tips om denna annorlunda bokhandel i Köpenhamn: Tranquebar Rejseboghandel, Borgergade 14.
Jag sprang på den och in i den härom dan tillsammans med förf K Arne Blom, och vi blev bägge glatt överraskade.
Bokhandelns slogan är “Viden om verden” och då menar man med “verden” i första hand jordklotet.
Utöver böcker handlar det om världsmusik och fair trade och liknande positiva saker i denna bokhandel, vars sajt du har här.
Atens klassiskt sköna stolthet
Ett skönt klassiskt observatorium finns på de historiska knallarna mitt i Aten nära Akropolis, på Pnyx, Nymfernas kulle: Det nationella observatoriet, som i dag naturligtvis är förvandlat till ett “geoastrofysiskt” museum samtidigt som den praktiska astronomiska verksamheten flyttats till de grekiska bergen i norr.
Observatoriet i Aten byggdes på 1840-talet, och det var en dansk arkitekt vid namn Theophil Hansen som fick uppdraget.
Det blev ett förstarangens nationellt projekt att bygga ett nytt obsis i samband med Greklands lossgörning från det ottomanska väldet, en notabel koppling mellan astronomi, politik och nationalism. Den rike utlandsgreken, baronen George Sina sponsrade huset, som sedan dess också bär hans namn.
Genom åren har ytterligare sidokupoler tillkommit.
I dag kan här studeras artefakter med t ex astronomisk, meteorologisk och seismografisk anknytning.
Dagens citattävling
Vem har sagt följande: “I massan förtätas dumheten.”
Rätt svar, det har jag, men jag kan – omedvetet – ha stulit den från Gustave Le Bon..
Men vem har sagt detta?
“Bara två saker är oändliga – universum och den mänskliga dumheten. Fast jag är osäker om den förra.”
Var det Albert Einstein, Bertrand Russell eller Madame Curie?
Rätt svar i nästa blogg!
Frågetecken som ändå rätas ut?
De allra tyngsta grundämnen, bortom järnet i den periodiska tabellen – kommer de också från supernovornas inre? Lite grus har kommit i maskineriet tack vare tysken Thomas Janka, Max Planck-forskare i Tyskland, som inte får delar och helhet att hänga ihop med neutroner, protoner och neutrinor.
Det är New Scientist som rapporterar om de nya datasimulerade beräkningarna, som dock inte ses som sista ordet. Långt ifrån. En japansk forskare, som också kommer till tals, undrar om inte riktigt stora bamsesupernovor, som exploderar, ändå kan “rädda fenomenen”, ekvationerna och därmed standardmodellen för hur tunga grundämnen bildas i universum.
Det skulle onekligen vara intressant att höra vad våra egna hemmaexperter inom supernova-gebitet tycker och tror. Och menar. Vi har ju flera astronomer som ligger i framkanten av supernova-forskningen.