Hoppa till innehåll

september 2011

Nr 223 2011

  • av

Helgextra:

Planeten jorden för tio år sen – och Mars i dag

Jag vill inte hyckla: Jag var skakad för tio år sen när Tvillingtornen störtades efter den islamistiska terrorattacken mot New York, och jag kunde i min tidning bara säga en sak till offentligheten:

Nu är det dags att sätta igång  skivtallriken och lira  de jazzplattor som spelats in nere på Village Vanguard, jazzklubben på södra Manhattan.

Musiken hemma hos mig tystnade, tror jag, inte förrän efter en vecka… en löjlig  gest, ja, en meningslös motståndsreaktion. kanske, ja, men den gången nödvändig. En total mental solidaritetsaktion med NYC och musiken i The Big Apple!

NASA har presenterat en snygg variant:

På aluminiumskrot från Tvillingtornen har en MARS-rover för länge sen utrustats med en amerikansk flagga. Anställda på Honeybee Robotics, som 2001 låg på södra Manhattan och som jobbade för NASA:s Mars-mission, snickrade  ihop metallkonsten och nu finns den där ute på den röda planeten. Snyggt jobbat! Snyggt tänkt överhuvud taget.

Jag  är inte nån superamerikan längre (tror jag), men jag gillar den här typen av reaktioner. Så spela jazzplattor som aldrig förr. Den LP som mest snurrade på min  skivtallrik för tio år sen har du här:

Dubbel/trippel-kratrar i vårt planetsystem

Hur ofta har det hänt att TVÅ eller till och med tre eller ännu flera stenbumlingar samtidigt slagit ner på månen, Mars, Merkurius… vår egen jord? Och skapat flera kratrar parallellt och samtidigt? Hur NASA:s spaceartist tänker sig dubletten Patroclus ses t v.

Säkert har det skett ofta, för en övergripande iakttagelse i dag från asteroidvärlden är att många asteroider, efter krockar och sönderdelningar, färdas tillsammans. Och när de har kraschat på en planetyta har de skapt flera kratrar samtidigt.

Det finns  en del spektakulära bilder som bevisar fenomenet. Så här ser Themis-trion ut på Mars:

Ett praktfullt exempel på ett “dubbelfall” på den röda planeten ser ut så här:

:

Liknande exempel finns från månen (Alpine Valley, ska INTE översättas med “Appladalen”…) och säkert kan vi hitta exempel på både Merkurius och andra himlakroppar i vårt planetsystem. “Snögubben” på Vesta? Jorden? Säkert, men här hemma har erosionen hjälpt till att släta ut alla intressanta, spännande spår efter  såna nedslag.

Binära asteroider och  småplaneter med månar är ett fenomen att räkna med i dag.

Greenwich-vinnare

Britten Damian Peach vann tävlingen “Årets astrofotograf”, som Royal Observatory/Greenwich arrangerade, tipsar Christian Vestergaard.

Pressmesset finns här – och vinnarbilden av Jupiter med månarna Io och Gnymedes  har du här nedan:

Månen för drygt 400 år sen

Vem ritade den första månkartan?

Ja, inte Galileo Galileli i varje fall.

Ettan på listan anses numera vara engelsmannen William Gilbert, som runt 1603 gjorde en icke-teleskopisk karta, som såg ut så här:

Jag har försökt att identifiera en del av månhaven. Fläcken som ligger t h som en solitär – är det Mare Crisium (Mare Britannica enligt Gilbert)? Om det är så hittar vi ju fram till resten av de stora haven, men inga kratrar vad jag kan ana mig till. Somliga påstår att det är lätt att se Tycho-kratern för blotta ögat. Jag håller INTE med!

All info om Astronomdagarna…

… i Göteborg i månadsskiftet september-oktober finns här!

Det är våra vänner på Onsala rymdobservatorium som håller i arrangemanget, och medarrangör är vårt nationella sällskap Svenska Astronomiska Sällskapet – en ärevördig institution i vårt svenska astronomiliv (grundat 1919).

Vårt eget Tycho Brahe-sällskap är bara 74 år gammalt på det 75:e….