Hoppa till innehåll

september 2011

Nr 218 2011

  • av

Fred Hoyle, Big Bang och den försvunna pennvässaren

Jag har letat som en galning i mitt privatbibliotek efter textstället där Fred Hoyle – en av astronomins icke-nobelpristagare (han skulle haft Priset, i alla fall delat det med W A Fowler 1983 för arbetet med hur tyngre grundämnen skapas i stjärnornas inre!) – första gången använde uttrycket “Big Bang” om den kosmologiska modell, som han definitivt inte ställde upp på.

Efter visst letande – Eureka!

För sextio år sen publicerade Hoyle boken The Nature of the Universe, som byggde på ett antal BBC-föredrag. På sid 102 under underrubriken “Theories of the expanding universe” kan läsas förgripligheten:

“- – –

Broadly speaking, the older ideas fall into two groups. One was that the Universe started its life a finitie time ago in a single huge explosion, and that the present  expansion is a relic  of the violence of this explosion. This big bang idea seemed to me to be unsatisfactory even before detailed examinations showed that it leads to serious difficulties.

– – -“

Det var i samma bok och samma föredrag  han förutsade att det nånstans i universum måste finnas ett cricketteam som kunde besegra Australiens!!!

(Boken kom även på svenska, den hette då Världsalltets byggnad. Jag har den, visar det sig, med en hälsning från översättaren – Conrad Lönnqvist!!!! Lönnqvist översatte Big Bang med “den stora skrällen”,)

Big Bang var Hoyles skällsord – det blev lika berömt inom astronomin som när konstfiender  avfärdade de franska modernisterna som “impressionister”.

“According to Hoyle” – “enligt Hoyle” – blev en annan slagdänga på hans tid i strålkastarljuset.

Jag  har en hel del Hoyle-litteratur, inte minst hans science fiction, och jag kommer ihåg när han i en bok beskrev hur han kom på steady state-teorin. Han befann sig i familjens sommarstuga, tappade sin pennvässare – och kunde inte hitta den. Hoyle närmast rev ner sommarstugan i jakten efter den där pennvässaren.

Den hade försvunnit i tomma intet.

Vänd på resonemanget och vi får skapande ur ingenting.

Hoyle levde åren 1915-2001, och för en fem-sex år sen kom några biografier om honom. Jag ska försöka plocka hem  dem via nätet. Uppenbarligen var det så att han inte bara hade motståndare inom den svenska nobelpriskommittén utan även i Cambridge, på hemmaplan så att säga. Mot sig hade Hoyle förstås sin mångsidighet, sitt ständiga ifrågasättande, sina excentriska idéer om allt mellan himmel och jord. Och sitt  flit utanför katedern, Det brukar inte premieras i den akademiska världen.

I Lund fick Hoyle i alla fall 1997 ta emot ett delat Crafoord-pris, som plåster på såren.

Två Youtube-snuttar med Hoyle….

finns här med en yngre Hoyle om steady-state…

… och här den gamle Hoyle om den högre utbildningssituationen.

Svag magnetism på Sirius A

Ett forskarteam lett av astronomer från franska Toulouse har identifierat ett svagtsurface magnetic field” på Sirius A, alltså huvudstjärnan i systemet, vår ljusaste stjärna på himlavalvet.

Även Vega, också den spektralt en A-stjärna, anses numera visa upp svaga magnetfält.

Vad detta betyder för teoretikerna, de stackarna,  vet jag inte, men notabelt är det.

Senaste nytt om supernovan i M51

En gul superjätte, som orsakat Type IIb-supernovan (SN 2011dh) i M51-galaxen, har vaskats fram ur Hubble-teleskopets bildskafferi. Stjärnan anses vara en F8-superjätte med en ursprunglig massa på runt 13 +/- 3 solmassor.

En av forskarna bakom upptäckten a la “nålen i en höstack” är Jesper Sollerman, som ju även leder Svenska Astronomiska Sällskapet.

Norrköping har svaret

En bra sajt om du vill veta vad som försiggår på stjärnhimlen just nu, hur planeterna står etc, är Norrköpings astronomiska klubb:

www.nak.se

Rekommenderas!

Missa inte den Hubble-filmen

Det är Bertil Falk som tipsar om att vi inte får missa NASA:s rörliga filmsekvens byggd på Hubble-bilder tagna under åren 1994-2008 och som visar verkliga överljudsrörelser i Herbig Haro 47, ett gasmoln med stjärnbildning på gång. Gasströmmarna, jet:arna, rör sig +150 km/sek cirka 1500 ljusår bort, i riktning mot stjärnbilden Vela/Seglen.

Göteborgs-dagarna närmar sig

All info om Astronomdagarnas “var, när och hur?”  finns här!