Hoppa till innehåll

september 2011

Nr 237 2011

  • av

Neutrino-sensationen 2.0

PS till förra W-bloggen: Ansvariga i forskarsamhället vet nog inte riktigt vllket ben de ska stå på.

Och jag måste säga till neutrinoforskarnas heder att de själva försett sin rapport med en hel del reservationer, och som alltid inom forskningen gäller det nu att genomföra kontrollexperiment. Den här gången kan fysikerna inte säga att de inte har tid eller har annat att göra – de måste helt enkelt genomföra nya studier. För mycket står på spel.

CERN gick tidigare i dag  ut med en release med en hel del frågetecken och skrev bl a så här:

“The OPERA result is based on the observation of over 15000 neutrino events measured at Gran Sasso, and appears to indicate that the neutrinos travel at a velocity 20 parts per million above the speed of light, nature’s cosmic speed limit. Given the potential far-reaching consequences of such a result, independent measurements are needed before the effect can either be refuted or firmly established. This is why the OPERA collaboration has decided to open the result to broader scrutiny.”

I rapporten från det internationella forskarteamet (italienare, ryssar, koreaner m fl), som i sin helhet går att ladda ner på pdf, heter det avslutningsvis:

“Despite the large significance of the measurement reported here and the stability of the
analysis, the potentially great impact of the result motivates the continuation of our studies in
order to investigate possible still unknown systematic effects that could explain the observed
anomaly. We deliberately do not attempt any theoretical or phenomenological interpretation of
the results.”

Det kontroversiella resultatet av de tre års neutrinomätningarna, sammanfattas så här:

– – – anomaly corresponds to a relative  difference of the muon neutrino velocity with respect to the speed of light (v-c)/c  = (2.48 ± 0.28 (stat.) ± 0.30 (sys.)) ×10-5.


Forts. följer.

Den förste Copernicus-astrologen?

Det vore naivt att tro att bara för att vi började gå över till Copernicus heliocentriska världssystem, så upphörde astrologin.

Den förste Copernicus-astrologen var förmodligen Andreas Aurifaber, vars  Practica kom ut redan 1541. Denne var gift med dottern till Copernicus förtrogne (?) Andreas Osiander.

Webb-teleskopet räddas?

Aktionerna till förmån för The James Webb Space Telescope, uppföljaren till Hubble-teleskopet, har varit många och nu har också en panel bestående av amerikanska senatorer i den så kallade Senate Appropriations commerce, justice, and science subcommittee – herrar och damer med makt – förespråkat att JWST får 150 miljoner dollar mer än Obama föreslagit.

Enligt detta förslag skulle teleskopbygget få sammanlagt 530 miljoner US-dollars nästa år.

Nu går förslaget vidare till en ännu mäktigare grupp inom senaten, Senate Appropriations Committee, som leds av en av JWST:s förespråkare, demokraten  Barbara Mikulski från Maryland där bl a Goddard Space Flight Center iligger i  Greenbelt.

En kompromiss mellan JWST-fienderna i representanthuset och JWST-vännerna i senaten måste till för att projektet ska kunna räddas och president Obama skriva under “papperna”.

Stjärnpoet (4)

Nu är vi på min mammas gata: Jazz OCH meteorer!

Relationer man-kvinna och stjärnfall tycks vara för evigt förknippade, och I dag riktar Carl-Olof Börjeson, W-bloggens egen stelläre poetsökare, uppmärksamheten mot Stars fell on Alabama från 1934, en jazzlåt av Mitchell Parish och Frank Perkins. Det är en en så kallad “standard”, som sjungits in av alla stora amerikanska artister som Frank Sinatra, Ella Fitzgerald, Doris Day, Frankie Laine, Dean Martin, Aita O´Day, Mel Tormé m fl m fl.

På nätet rekommenderar jag gärna denna gripande inspelning på Youtube  – med en skör Billie Holliday.

Och stjärnfallen över Alabama?

Det handlar förstås om den otroliga Leonidsvärmen 1833, då tusentals meteorer syntes i timmen. En historisk begivenhet. Så här tyckte en konstnär att meteorsvärmen såg ut lite längre norrut, över Niagara-fallen det året:

Här är den poetiska texten:

Stars fell on Alabama

We lived our little drama

We kissed in a field of white

And stars fell on Alabama

Last night

I can`t forget the glamour

Your eyes held a tender light

While stars fell on Alabama

Last night

I never planned in my imagination

A situation – so heavenly

A fairy land where no one else could enter

And in the center – just you and me

My heart beat like a hammer

Arms wound around you tight

And stars fell on Alabama

Last night

Enceladus regnar på Saturnus

Tidigare i år kunde vi läsa tack vare ESA att Enceladus, Saturnus-månen, spyr ut vatten som lägger sig som en frälsarkrans runt Saturnus och fuktar gasjättens atmosfär. Molnet är 600 000 km tvärsöver ochha en tjocklek på  60 000 km.

Nu visar ytterligare observationer och beräkningar att medan det mesta vattnet i denna “torus” eller hålkaka pyser ut i rymden, regnar en del ner på Saturnus ringsystem och 3-5 procent når Saturnus övre atmosfär.

ESA:s Herschel-sond står för de senaste mätningarna och de stämmer förvånansvärt väl med de kalkyler forskarna räknat på.

Gösta Gahm föreläser på Astronomdagarna

På torsdag kväll 29 september med start kl 18 föreläser professor emeritus Gösta Gahm (t v) på Astronomdagarna i Göteborg.

Plats: Palmstedtsalen, kårhuset, Chalmers, Johanneberg,  Göteborg.
Temat för denna så kallade Nordenmark-föreläsning (efter N V E Nordenmark)  är Jord Luft Vatten Eld – Länken till kosmos.
Nordenmark-föreläsningen arrangeras vartannat år  av Svenska Astronomiska Sällskapet, och föredraget är aturligtvis öppet för allmänheten – och gratis!
Om sin föreläsning berättar Gösta Gahm att vi får följa antikens idé om att  kosmos formats ur de fyra  elementen, att  vår jordiska miljö är intimt kopplad till vår kosmiska  miljö – och att spåren av jordens  tillkomst och historia finns  bevarade omkring oss.

Gösta Gahm var i många år prfessor i Stockholm och ordförande för Svenska Astronomiska Sälskapet, vår paraplyorganisation i Sverige som ger ut Populär Astronomi.

Efter sin pensionering fortsätter Gösta Gahm att forska. Hans specialitet just nu är de stjärnbildande pyttesmå, kollapsade “globuletterna” som kan ses lite här och var i Vintergatans töcken. Om detta spännande ämne skrev han bl a i Pop Ast nr 3 2010. Rekommenderas!

Övrig info om Astronomdagarna finns här.