Hoppa till innehåll

Nr 36 2012

  • av

Märkligt Lundmark-fynd

Jag tycker att jag har bra koll på Knut Lundmark, vad han skrivit och gett ut, och blev därför lätt paff när DN-kompisen Clas Svahn berättade om ett fynd han gjort i ett antikvarat för 70 kr:

En liten tunn sak med sju sidor text inklusive titelblad om Hi och Ho, de kinesiska astronomerna, författad av “Kå-El” – och med omisskännlig Lundmark-stil dedicerad 21 juni 1939 till “Sigfrid och Vera” av författaren.

– Det lustiga med skriften är ju att den är daterad på omslaget och inuti: 9 oktober 1937.

– Någon större upplaga lär det nog inte ha varit.
– Sidorna är kopierade på närmast kartongtjockt papper.

Dateringen är alltså 21 juni 1939 – en vecka tidigare fyllde Lundmark femtio år och hyllades bl a med en gratulationstavla undertecknad av flera astronomer (även KL:s motståndare).

Bland undertecknarna fanns en Sigfrid – Sigfrid Ekeling.

Vem var denne Sigfrid? Personlig vän? Släkting? Astronom? Sällskapsbroder?
Jag är helt ställd.

Utredning pågår, och vi får se var vi landar – om vi landar.

Hi och Ho, de olycksfödda kejserliga astronomerna i gamla Kina,  skrev däremot Lundmark ofta om. Deras öde att bli halshuggna för att de missat förutsäga en solförmörkelse, berättade vår lundaprofessor ofta, och då med glimten både i ögat och i pennskaftet. Dessa för-astronomer föredrog att sitta på krogen och skrodera före att beräkna himlakropparnas rörelser, och sånt straffade sig.

PS.

Clas Svahns blogg är dum att missa. Här finns den:

www.ufo.se/blogg

Clas är drivande kraft i Ufo-Sverige.

Populär Astronomi-webben tillbaka i etern

Efter ett par dagars krångel, är popast.nu-sajten igång igen.

Wellcome back!

Vi är inte fler astronördar i den svenska cyberrymden än att vi haltar betänksamt och saknar varandra när det är “teknisk uheld” på gång.

På W-bloggen vet vi av bitter erfarenhet precis hur kul det är.

ALMA:s första scoop

Jag vet inte hur gammal Chile-födda, i Frankrike verksamma  astronomen Cinthya N Herrera är, men vilken lycka det måste vara att få jobba med två av världens största teleskop när man ska lägga fram sin doktorsavhandling.

Herrara et al har med hjälp av nykomlingen, ännu inte färdigutbyggda ALMA (Atacama Large Millimeter Array) och trotjänaren VLT (Very Large Telescope)  ögonen på de överlappande områdena mellan de krockande Antenn-galaxerna och deras nybildade,  unga superklothopar ( “super star cluster”).

Bildcollaget ovan visar Antenn-systemet t v dels visuellt, dels i en upptagning från HST. T h Herreras bild byggd på ALMA och VLT – ALMA t v visar moln med superklothopar markerade med stjärnsymbol – VLT molnens strålningsenergi. Den blå/röda bilden visar i röda området platsen där gasmassor möts och där en ny superklothop kan bildas om några miljoner år.

► Vi vet ju att galaxkrockar och galaxmöten i kosmos genererar våldsamma utbrott av stjärnbildningar. Men den fysikaliska processen och teoribildningen bakom har det varit lite si och så med, men nu börjar bilden klarna.

► Enorma krafter är i svang, men för att stjärnor ska bildas får krafterna inte helt, ursäkta skånskan, “balla ur” – det måste råda en sorts balans i ekvationerna. När galaxerna går in i varandra får inte gasen och stoftet bli så turbulenta att de inte kan kondenseras i lugn och ro till enskida stjärnor. Här finns en del constraints att ta hänsyn till.

► Det spännande med Cynthia Herrara är att hon ligger steget före själva stjärnbildningen. I hennes och forskarkollegernas abstract talas rentav om förekomsten av “pre-cluster cloud”, och då har vi kommit nära den astronomiska skapelseberättelsens kärna.

Rapporten är den första överhuvud taget med resultat från ALMA.

Talande bild

Universe Today fanns denna slagkraftiga illustration nyligen av president Obamas skrotning av diverse Mars-projekt kommande år. NASA:s buget måste dras åt.

ESA drabbas också, om inte ryssarna – eller kineserna – kan gå in med börsen och tekniken.

Treenighet på stjärnhimlen vintern 2012

Tack till Hans Kronkvist, ASTB-medlem och stöttepelare i föreningen, som dokumenterade Jupiter, Venus och månen för en tid sedan från “Mount Oxies” horisont.

Treenigheten var väldigt väl synlig ett par veckor, och jag hade full sjå med att förklara för folk att Jupiter var svagare än Venus därför att jätten ligger så långt bort, på andra sidan solen,  men å andra sidan är Jupiter så ofantligt mycket större än ljusstarka Venus.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.