Aldebaran spökade
Även astronomer kan ha fel för sig. Adrian van Maanen såg rörelser i spiralnebulosor/galaxer som inga andra såg. Percival Lovell såg tydligt och klart Mars kanaler.
En synnerligen välkänd astronom vid namn Ian Shelton vid universitetet i Toronto såg för drygt en vecka sen nått märkligt på en av sina plåtar och trodde i en rapport i Astronomer´s Telegram att han skådat en uppblossande rödaktig 6m-nova, som exploderat i Hyaderna, den klassiska öppna V-formade stjärnhopen.
Kort tid efteråt dementerade Shelton själv upptäckten, Det var Aldebaran som reflekterats på plåten i form av en spökbild. Problemet från Torontos horisont var att det blev dåligt väder, så astronomen kunde inte själv kolla upp den sensationella upptäckten utan dementin skedde med hjälp av observationer i Tyskland.
Aldebaran ligger 3o från den misstänkta explosionsplatsen.
Ian Shelton upptäckte som en av de allra första supernovan SN1987A i Stora Magellanska molnet.
Så föds en spiralgalax
Att en spiralgalax inte föds huxflux utan att det finns en lång, dramatisk förhistoria med ideliga kollisioner och kannibalistiska excesser bevisas av en datorsimulering, som NASA gjort och som Lars Olefeldt fått syn på.
Åldern för vår egen vintergata anses genom mätning av de allra äldsta stjärnorna numera ligga runt 13,6 miljarder år – inte långt efter Big Bang.
Makeup i rymden…
ESO släppte igår en ny färgglad bild av den klotformiga stjärnhopen NGC 6362, tagen av kameran WFI vid ESO:s observatorium La Silla i Chile. Tillsammans med en ny bild av hopens mitt tagen av NASA/ESA:s Hubbleteleskop, ger bilden ny information om en annars ganska okänd stjärnhop.
Klotformiga stjärnhopar, eller klothopar, består till huvudsak av tiotusentals mycket gamla stjärnor. De kan också innehålla stjärnor som ser misstänkt unga ut.
I hopen finns gamla stjärnor, så kallade “blå eftersläntrare”, som lyckas med konststycket att se yngre ut än de egentligen är. Alla stjärnor i en klothop bildades vid ungefär samma tidpunkt, vanligtvis för ungefär 10 miljarder år sedan. Ändå är de blå eftersläntrarna blåare och lyser starkare – och är därför tyngre – än de borde vara efter tio miljarder års utveckling.
För astronomer är det är en viktig fråga att förstå dessa blå stjärnors unga uppsyn.
Himmelsglob för fickan
Tack till Christian Vestergaard, som nätfyndat denna lilla nimma kombinerade jord- och himmelsglob, som passar i ens ficka.
Globen gjordes av James Ferguson i London 1756 och har en diameter på 3 tum = 7,5 cm.
Näpet observatorium
Jag har inte på länge uppmärksammat observatoriearkitekturer runt om i världen. Men så sprang jag på amatörastronomernas hem i österrikiska Linz, och jag måste säga att jag gillar bygget med entré och altan (inuti kupolen döljs ett 50-cm:s datorstyrt teleskop)
Kan vi kalla vårt observatorium för Tycho Brahe-observatoriet, så kan österrikaren kalla sitt högkvarter för Johannes-Kepler-Sternwarte Linz. Tillägget "Linz" är nödvändigt, eftersom det finns fler Kepler-observatorier.
Österrikarna har ungefär samma utåtriktade verksamhet som vi själva.
Stjärnorna kvittar det lika
Detta dramatiska möte mellan Vintergatan och Old Faithful-geysern i Yellowstone nationalpark får en att undra ett och annat om oss vs världen där ovan. Spelar vi nån roll?
Det är en ovanligt lyckad bild, tycker jag.
Fotografen heter Richard Mitchell och har en vacker natur/djur/kultur-sida med spännande motiv och fotografier. Astrofotograferande sysslar han dock inte med.
KLICKA på bilden för att få upp den lite större på din skärm.