M31-pusslet fascinerade Humboldt:
Harvard-astronom såg M31 upplöst i stjärnor redan 1847-48
Astronomins historia är som ett gigantiskt pusselläggande med ständigt nya pusselbitar. Till slut så är pusslet färdiglagt, tror vi, men så är den nån som skakar om det… paradigmskiftet är ett faktum!
Utforskningen av M31 i Andromeda är ett gott pedagogiskt exempel: Var det en nebulosa som höll på att bilda ett stjärn- och planetsystem eller var det rent av ett stjärnsystem, en hel galax? Detta diskuterades för 150-160 år sen, och ett litet men betydande steg mot galaxteorin togs på Harvard-observatoriet när G P Bond riktade det nya 15-tumsteleskopet mot Andromeda,
Bond, son f ö till Harvard-observatoriets tidigare chef William Bond och bortgången i tbc bara 36 år gammal, såg två nästan parallella streck i nebulosan – misstänkta spiraler! – och mängder av enskilda småstjärnor.
Jag har inte själv läst denna historiska rapport – den publicerades som Bond, G. P. (1848). An account of the nebula in Andromeda. Memoirs of the American Academy of Arts and Sciences, New Series, 3, 75–86) – men den refereras lite varstans, bland annat i Alexander von Humboldts tredje del av Kosmos (sv övers 1852).
Humboldt förklarar:
"Oaktadt de optiska instrumenternas ansenliga förbättring, har töckenfläcken i Andromeda under nära halftredje århundrade, likasom vid sin upptäckt, förblifvit ansedd såsom fullkomligt tom på stjernor, tilldess år 1849 George Bond i Cambrdge (För. Stat.) på andra sidan oceanen deri upptäckte 1500 små stjernor within the imits of the nebula. Ehuru kärnan icke är upplöst, har jag icke dragit i betänkande att uppföra denna nebula bland stjernflockarna."
Med facit i hand är det lätt att se betydelsen av denna pusselbit, som följdes av fler studier av de mörka stråken i nebulosan, av upptäckten av dess definitiva spiralkaraktär, upptäckten av den ljusa novan S And 1885… Sen rullade det på, och i dag går det inte en stjärnklar kväll i världen utan att amatörer och proffsastronomer riktar sina instrument mot vår galaxgranne nästan tre miljoner ljusår bort. Aldrig har så många teleskop riktats mot M31 som i vår tid!
Bonds instrument var den tysktillverkade 15-tumsrefraktorn kallad "The Great Refractor", som Harvard fick 1847 och som i tjugo år var det största teleskopet i USA. Teleskopet kom att spela en avgörande roll i astrofotografiens utveckling, dubbelstjärnorna Alcor och Mizar plåtades t ex av Bond, och både månen och Vega fotograferades också.
Teleskopet har gått igenom en del äventyr men står kvar i dag och används bl a för Harvards utåtriktade verksamhet. Gamla teleskop har en fantastisk förmåga att komma till bruk igen! Jfr Yerkes-refraktorn.
Tycho och kvicksilvret
Medeltidshistorikern Jens Vellev i Århus, Jens som ledde utforskningen av Tycho Brahes stoft i Prag för två år sen (se senaste bloggar, scrolla ner), berättar att vår lundnafysiker Jan Pallon i högsta grad är med i den nya danska tv-dokumentären från Prag och kanske den som mest effektivt nu punkterat mordteorin.
– Pallon fandt ikke kviksølv i denne omgang, berättar Jens.
WLM:s röda superjättar
11 av de röda superjättarna i galaxen Wolf-Lundmark-Melotte, som ingår i den lokala gruppen, har spektralanalyerats fram- och baklänges av två forskare. Rapporten här.
Flare i Vintergatas svarta hål
NASA:s NuSTAR-satellit, som jobbar i det hårda röntgenområdet, lyckades fånga ett flareutbrott i somras i Vintergatans cenrala svarta hål.
Så här ser bilden (foto NASA/JPL-Caltech) ut – klicka på den för att få upp den i tittvänligt format:
En fransk dinosaur – och ESO:s bjässar
Ju större ljussamlande speglar, desto krångligare upphängningar.
Så här såg det ut i Paris på observatoriet på 1860-talet, då den nya tekniken med silverbeläggning på ett helgjutet glasstycke togs i bruk, Spegeln är 1,2 m i diameter.
Spegeln var så gott som perfekt, men upphängningen gjorde teleskopet i stort sett obrukbart.
150 år senare har vi dessa VLT-bjässar i Chile, teleskop som samkör.
Bilden togs av ESO:S Photo Ambassador, vår TWAN-bekanting Babak Tafreshi och utgjorde förra veckans Picture or the Week på ESO:s hemsida.