2012

Fridfullt planetmöte över Engelska kanalen

Precis när jag börjat läsa om Winston Churchills memoarer från Slaget om Storbritannien sommaren 1940, kom den här bilden på Engelska kanalen via Christian Vestergaard – en  nytagen konjunktionsbild i närheten av Dover.

Himlavalvet såg annorlunda ut på Churchills tid – luftrummet var fyllt av krigande Spitfires och tyska Messerschmitt-plan och Luftwaffe-bombare. Som tur var för oss alla vann RAF detta flera månader långt utdragna slag i luften.

Det var då, för drygt sjuttio år sen.

I dag är det en rofylld atmosfär som råder över kanalen. Beviset?.

– Det är amatörastronomen Paul Sutherland som gett oss tillstånd att återge bilden. Paul kommer från Walmer i grevskapet Kent och berättar att man ser ljusföroreningarna från några franska städer, berättar Christian.

KLICKA på bilden så får du upp den i rejält tittvänligt format!

– Stjärnan som syns under Venus är Alfa Librae enligt Mr Sutherland. 

För att ge lite perspektiv på historiens gång på planeten jorden, kan vi ju spana in denna olja "Battle of Britain", målad 1941 av den berömde krigskonstnären Paul Nash (klicka även här):

Ett varningens ord

Utan att drämma till med storsläggan, påpekar två forskare att ett liknande solutbrott med ett åtföljande kosmisk strålning-bombardemang som det som drabbade jorden 774-775 e Kr kan orsaka gigantiska problem för vår tekniska civilisation.

Snart är vi där – en röd dag i kalendern…

Tack till Lars Olefeldt, som fyndat på nätet:

134 Nobelprisvinnare protesterar

Starkt av Desmond Tuto, Dalai Lama m fl att samla sig till ett brev till den nye partichefen och presidenten i Kina Xi Jinping och kräva att fredpristagaren  Liu Xiaobo och hans fru blir frisläppta.

Nobelvinnarna, några är fysikvinnare, gör precis det som jag hade hoppats att världens yrkesastronomer inom IUA skulle göra när de kongressade i Beijing tidigare i år. Jag  har inte sett en enda ynka protest från jättekongressen.

SNR-resterna i M31

Först identifieringen, därpå utforskningen av supernovarester i M31, Andromedagalaxen, är ett spännande forskningskapitel i sig.

När astronomer använt sig av olika filter på HST, har de kunnat se resterna efter supersmällen 1885, S And, den som låg nära Andromedasystemets mittbulle, blev precis synlig för blotta ögat (5,85^m) och som kom att bli en milstolpe i diskussionen om M31 var en galax eller inte.

Den senaste rapporten om M31:s supernovarester handlar om massbestämningen av ursprungsstjärnorna. Det visar sig att en del massiva solar inte nödvändigtvis kollapsar som supernovor – samtidigt fann forskarna en undre massgräns för supersmällarna på mellan 7.0 och 7.8 M⊙. Vi pratar här om den kollapsande sortens supernovor.

SNR-ursprungsstjärnornas ålder mättes genom att utgå från den gissade  åldern av de gas- och stoftmoln som bildat stjärnorna och genom att utgå från rådande stjärnskaparmodeller Vilket är lättare sagt än gjort här tre miljoner ljusår bort, för en del SNR har efter smällarna gett sig på vandring genom M31-galaxen.

Jag vet inte hur många hundra SNR i vår granngalax som har identifierats till dags dato, men så här ser en "provkarta" ut byggd på data från Chandra och andra rymdsonder – de gula korsen är supernovarester:

Förmodligen går samma mönster i fördelningen igen i vår egen vintergata.

Tekniskt trubbel

Tyvärr kunde jag inte  övervara den svenske internetprofilen, KTH-professorn Torsten Cegrell och hans föredrag senast på Tekniska museet i stan. Men ASTB-styrelsekollegan Jorge de Sousa Pires var på plats med sin kamera.

Jag gillar ju att IT-professorn ville använda sig av gammaldags hederlig overhead-projektion ("ombudsmanna-respirator"), men inte ens den tekniken fungerade bevisligen helt oklanderligt – enligt Jorges bildbevis….

Pekpinne och skioptikonbilder – den tekniken fungerade alltid!