2012

Hilmar Duerbeck ur tiden:

En ledande Lundmark-kännare i Tyskland

Jag fick tidigare i dag  veta från Tyskland att astronomihistorikern och variabelkännaren m m Hilmar W Duerbeck gått ur tiden:

Vi hade kontakt med varandra så sent som innan jul och diskuterade som alltid en massa saker via mail, inte minst ASTB:s grundare, Knut Lundmark och svenskens roll i galax- och nova/supernovahistorien. Det sista jag gjorde för honom var att översätta till engelska vad Lundmark skrev i Nya himlar om sitt möte med George Lemaitre i slutet av 20-talet, Lemaitre som även Hilmar ansåg var först med att fastslå principen om universums expansion, före Edwin Hubble.

Genom åren hjälpte mig Hilmar med en mängd fakta och bilder, det var han som förmedlade bilden på naziastronomen Margarethe Güssow som illustrerat artiklar både här på W-bloggen och i Populär Astronomi i fjor då jag skrev om “Hitlers astronomer” (PopAst nr 2 2011). Den unika bilden på Knut Lundmark och Frida Palmér på ett höstmöte 1939 i Danzig/Gdansk med Astronomische Geselschaft kom också från Hilmar. Den bilden med alla astronomer uppradade är unik därför att bara veckor senare utbröt just där och just då andra världskriget med det tyska marina bombardemanget av Danzig/Gdansks så kallade Westplatte.

Jag gjorde Hilmar lätt paff genom att påpeka, när jag fingranskade bilden, hur många av de tyska astronomerna som bar det nazistiska partimärket. Det hade han inte riktigt tänkt på.

Förutom sina djupgående historiska insikter i astronomins utveckling, tyska astronomers insatser under Venuspassagerna på 1800-talet, vem skapade supernova-begreppet m m,  var Hilmar dessutom verksam som yrkesatronom med bl a kataklysmiska variabler och så kallade “helium flashes” i vita dvärgar som specialitet.  Han lovade faktiskt hjälpa mig med ett par lämpliga kataklysmiska stjärnor som skulle  passa för studier från Oxies horisont, men jag kom aldrig till skott.

Hilmar Duerbeck föddes 1948 i Klarenthal (Saarbrücken), pluggade fysik och astronomi i Saarland och i Bonn (Bonn blev hans första riktiga arbetsplats som astronom) och hans avhandling handlade om förmörkelsebinären VV Orionis.

Som alla yrkesastronomer blev Hilmar  en globetrottande “Wandervogel” och kom att göra nedslag både på ESO;s La Silla-obsis, han jobbade inom IAU och hade uppdrag inom ett tysk-israeliskt astronomiprojekt, observerade med Hubble-teleskopet och drev samtidigt med stor energi sina astropnomihistoriska projekt.

Hilmar skrev ett stort antal böcker, kapitel till monografier, utgav kataloger och vetenskapliga rapporter.

Hilmar var gift med den kosmologiskt inriktade astronomen Waltrud C Seitter, som gick ur tiden 2007.

Härom året gjorde Hilmar och hans sambo för första gången en resa längs norska Hurtigrutten, en resa som avsatte ett par roliga vykort

Hilmar Duerbeck gick ur tiden 5 januari i år hemma  i Eifel, där han bland byborna gick under det kärleksfulla begreppet “Eifelgeist” (“Eifelspöket”).

Jag saknar redan min mailkompis, som, var det tänkt, skulle bo över i Malmö under en sejour norröver.

Solvinden på väg mot Mars!

Nätrapporter berättar i dag att det grandiosa solutbrottet, som gav oss de flotta norrskenen förra veckan, nu nått vidare i planetsystemet och hunnit i kapp NASA-sonden Mars Science Laboratory (MSL) och dess rover Curiosity – sonden beräknas nå Mars i augusti i år.

Solexplosionen 22 januari var den häftigaste sen 2003, och Curiositys strålningskänsliga detektor RAD uppfattade stormens partiklar.

En våldsam solflare av klassen X1.8 exploderade 27 januari men är inte direkt riktad mot jorden.

Bevisen för att solen närmar sig ett spektakulärt maximum travas på hög.

USA (1)

Plötsligt har rymdfarten blivit ett ämne i den republikanska debatten inför presidentvalet. Och det är förre talmannen Newt Gingrich som är den store visionären när han pratar om behovet av en koloni på månen, detta för att matcha den kinesiska månutmaningen.

Motståndarna med Mitt Romney i spetsen har förlöjligat förslaget, vilket fått debattmaskinen Gingrich att slå tillbaka och påpeka att om Romney varit med på Ike Eisenhowers tid så skulle Romney garanterat ha bekämpat Ikes  gigantiska infrastruktursatsning på flerfiliga motorvägar mellan och genom delstaterna och nöjt sig med grusvägar för höskrindor.

Tack till Bertil Falk och Lars Olefeldt som tipsat om “Newts” framåtsyftande rymdfartstänk.

USA (2)

Det fanns en tid, årtiondena efter revolutionen och frigörandet, då USA:s astronomi inte ens existerade på papperet. Förslag om statsstödda observatorier röstades ner av kongressen. Men 1800-talet blev så småningom ändå en vändpunkt, ju längre tiden led. Kometen 1843 spädde på det vetenskapliga intresset  bland allmänhet och forskare (kometgalna Bostonbor samlade in pengar till det första Harvard-observatoriet, t ex).

Lägg till detta den amerikanska marinens behov av tidtagning m m, som  styrde upp behoven av teleskop och astronomer, och det började röra på sig.

I slutet av 1800-talet var amerikansk astronomi störst och bäst  och vackrast (Lick, Yerkes), och värre skulle det bli med George E Hale som joker i leken.

Utvecklingen i siffror:

► 1856 – 25 observatorier

► 1882 – 144 observatorier.

► 2012 – 220 (minst, drygt 30 i Californien)

??? kring Fomalhaut-fyndet

Hoppsansa! Fomalhaut b, som Hubble-telskopet fångade på bild och som 2008 förklarades för exoplanet, är kanske inte en planet alls utan “bara” ett stoftmoln. Den nya teorin har ett forskargäng, som använt ett annat rymdteleskop – det infrarödkänsliga Spitzer-teleskopwet  – kommit fram till.

Den hovsamma dementin bär titeln Infrared Non-detection of Fomalhaut b – Implications for the Planet  Interpretation.

Att det kan finnas en planet, som döljer sig i gas- och stoftmolnen runt Fomalhaut, är dock inte uteslutet.

Godnatt!

Av vissa skäl blir det tidigt sänggång i kväll måndag, samtidigt som jag vet att det jobbas ute på Tycho Brahe-observatoriet. Peter Linde har ambitionen att få med asteroiden Eros på en plåt i kväll. Får se hur det går, helt lätt blir det inte.