2012

Geminiderna anfaller

Brian Emfinger heter en fantastiskt skicklig amerikansk fotograf. verksam  i Arkansas. Från delstatens högsta topp bevakade han härom dan Geminiderna och tog ett antal sensationellt bra bilder.

En av dem återges i senaste spaceweather.com.

Även över Sverige har ju kraftfulla Geminider skådats, och i nyhetsflötet har även vår egen ordförande Peter Linde kommenterat de kosmiska stjärnfallen.

Anfallet är inte över helt ännu, en och annan eftersläntrare går säkert att fånga upp vid stjärnklart.

Den senaste statistiken från IMO (International Meteor Organization) ser ut så här:

Geminiderna må vara vackra att skåda, men de är de ömkliga resterna eller skröfset efter himlakroppen 3200 Phaethon.

Detta är en mycket märklig varelse i planetsystemet: Banan påminner om en komets, dess perihelium ligger långt innanför Merkurius bana, men den saknar coma och svans. I stället klassas 3200 Phaeton  av de flsta som en asteroid, men vissa beskriver den som en "rock comet". Himlakroppen är gåtfull, och ingen har riktigt fått ihop mängden geminider med det spill som asteroiden/klippkometen sprätter ut i sin bana när den närmar sig solen.

Man kan säkert bli fil dr i Lund på att utforska 3200 Phaetons sanna natur!

Tycho Brahe-filmen på nätet

Via sin Tycho Brahe-kollega på Ven Mattias Larsson tipsar oss Anders Nyholm om att den danska dokufilmen om Tychos Brahes utgrävning i Prag. "Mysteriet om Tycho Brahes død", nu finns att skåda på nätet.
http://www.dr.dk/TV/se/tycho-brahe/tycho-brahe!

CO-gas bränsle för M31:s svarta hål

Den franska radioastronomen Anne.Laure Melchior är specialist på vår granngalax M31.

Med en kollega har denna Paris-verksamma astronom med hjälp av en 30-meters antenn nu hittat kall CO-gas bara 30 bågsekunder från M31:s centrum.

Rödförskjutningen pekar på att gasen rör sig in mot det svarta hålet, som finns i mitten av Andromedagalaxen.

Gasmolnen ligger ungefär 100 kpc från centrum och dess minimummassa uppskattas till 4.2×10⁴M⊙

Sidor av Patrick Moore (2)

Som "BBC-astronom" flög Patrick Moore jorden runt för att bevaka ett antal totala solförmörkelser. Vår egen ASTB-medlem Tora Greve sprang på honom under förmörkelsen 1983:

– Jag har konfronterat min dagbok och kom fram till att det var på Bath Hotel  i Tretes på Java 1983 som jag träffade Patrick Moore. Vi hade halvpension,  och kunde välja mellan lunch och middag.

– Jag vet inte varför, men vi två var  ensamma i matsalen under lunchen den dagen, och då satte vi oss vid samma  bord och pratade.
– Solförmörkelsen var mycket vacker det året.

En av de mest absurda av Patrick Moores "tv-förmörkelser" utspanns 1961 när BBC kopplade samman solobservationer i Frankrike, Italien och Jugoslavien. Patrick befann sig  på en bergsknalle i Jugoslavien, det var eländigt att ta sig dit upp, tekniken var eländig och språkförbistringen var total.

Mitt under totaliteten vred  den jugoslaviske producenten kameran mot några vilande och idisslande oxar och slog dessutom på strålkastarna för att djuren skulle synas bättre! Vi kan bara ana oss till vad Patrick tyckte och tänkte… Förbannad var inte ordet. Han hade kunnat mörda.

Det var samma förmörkelse som filmades i Italien och som  kom att ingå i spelfilmen Barabbas.

Senaste nytt om Betlehemsstjärnan

Jag har sett många fina bilder på Betlehemsstjärnan. Denna är från Theatrum Cometicum av Stanislaw Lubienietz 1668.

Vad stjärnan var i verkligheten? En komet? En nova? En planetkonjunktion? Jupiter ockulterad av månen?

Den senaste teorin handlar om att Betlehemesstjärnan var en supernova eller en hypernova inuti M31, Andromedagalaxen. M31 kan ha setts mot öster i december och en rejäl supernovasmäll kan ha nått magnituden 4-5^m. Med tanke de kristallklara stjärnnätterna över öknen, skulle en sådan ny stjärna ha väckt sensation.

Manen bakom teorin, New Orleans-matematikern och fysikern F J Tipler har till och med räknat ut ungefär var i M31 smällen kan ha ägt rum. 

Om supernovan lämnat efter sig en supernovarest, en SNR typ Krabbnebulosan, bör alla de stora teleskopen i världen och HST se den. Den ingår kanske redan  i M31:s senaste SNR-katalog!

SN1987A, som exploderade i Stora Magellanska molnet, ser numera ut så här: