Jupiters röda fläck i dag är inte Cassinis fläck
Hoppsan! Ibland slås gamla astronomiska självklarheter omkull. I (nästan) alla böcker står att den fläck Cassini upptäckte på Jupiter redan 1665 skulle vara den stora röda fläck vi fortfarande ser i dag – en gigantisk storm – med en 350-årig historia. Men det tror vi inte längre.
Den Stora Röda Fläcken aka The Great Red Spot aka GRS är den största kända meteorologiska virvelformationen i planetsystemets atmosfärer. Jupiterforskaren Agustín Sánchez-Lavega vid University of the Basque Country i Bilbao, Spanien, tror inte att fläcken är densamma som Cassini upptäckte. Denna försvann ur astronomernas blickfång 1713 och först 1831 sågs dagens röda fenomen, på nästan samma latitud på planeten som Cassinis.
Sedan slutet av 1800-talet har fläcken både blivit mindre och rundare och dess uppkomst är fortfarande gåtfull. Mycket skedde i studierna av fläcken med de allt större och skarpare 1800-talsteleskopen: Det insågs att fläcken inte var vulkanisk, den var inte förankrad på Jupiters eventuellt förekommande fasta kropp, fläcken flöt i atmofären. Vid ett tillfällen “jagades” fläcken av en mindre mörkare molnformation som låg på samma latitud. Passagen inväntades med spänning, men den mindre fläcken fegade och rundade den röda fläcken vid kanten söder om.
Genom Jupitersonden Junos mätningar vet vi att fläcken i dag både är relativt tunn och absolut inte djup..
Bakom studien i dag ligger både historiskt källmaterial men också numeriska beräkningar med hjälp av superdatorer. Vad vi ser är resultat av komplexa meteorologiska samverkande cyklon- och cellfenomen i gasjättens yttre. Frågan är om dagens fläck kommer att överleva särskilt länge till (astronomiskt sett). I rapportens Abstract står följande:
“Numerical simulations rule out that the GRS formed by the merging of vortices or by a superstorm, but most likely formed from a flow disturbance between the two opposed Jovian zonal jets north and south of it. If so, the early GRS should have had a low tangential velocity so that its rotation velocity has increased over time as it has shrunk.”
Nedan ett foto från Juno-sonden 2018. Bildkälla: Enhanced Image by Gerald Eichstadt and Sean Doran (CC BY-NC-SA) based on images provided Courtesy of NASA/JPL-Caltech/SwRI/MSSS.
Tidiga beskrivningar av fläcken: a en målning av Donato Creti från 1711, b och c med den avlånga fläcken från slutet av 1800-talet (Trouvelet och Elger):
Även Webb-teleskopet har specialstuderat röda fläcken
En rad nya intrikata strukturer över Jupiters röda fläck har upptäckts av JWST, enligt en pressrelis i dag (25.6).
Forskarna säger själva att de förväntat sig en ganska tråkig (“dull”) region över fläcken, men så är det inte. Mysteriet djupnar.
Lundakatastrofen i Forskning & Framsteg
FoF:s granskning finns här för tidskriftens prenumeranter. Texten skriven av Anna Davour.
Måste det vara så inom astronomin som Harlow Shapley en gång påpekade att det närmast är normalt att en doktorand ska drabbas av en nervkollaps? Vi trodde vi hade kommit längre.