Uppsalaforskare synar gasplanet med extremt starka vindar
Ett pressmess från Uppsala universitet författad av Sandra Gunnarsson berättar att på exoplaneten WASP-127b som ligger drygt 500 ljusår bort kan vindstyrkan uppnå hastigheter på 33 000 kilometer i timmen, vilket visas i en studie av ett internationellt forskarteam. Det är första gången man upptäckt den här typen av vindar och det har varit möjliga tack vare ett instrument som delvis byggts vid Uppsala universitet.
Exoplaneter är planeter som kretsar kring andra stjärnor i andra solsystem. Eftersom de ligger så pass långt borta, har astronomer fram tills för några år sedan bara kunnat mäta deras radie och massa. Tack vare nya, avancerade instrument går det nu att studera klimatet på planeter långt utanför vårt solsystem.
I den aktuella studien har forskarna tittat på exoplaneten WASP-127b, som är av typen “het Jupiter” på grund av dess stora storlek och närhet till sin värdstjärna. Den ligger drygt 500 ljusår bort och består helt av gas. Genom att jämföra flera bilder av planeten har forskarna kunnat se hur atmosfären rör sig över tid.
− Vi har upptäckt extrema vindar som ligger på 33 000 kilometer i timmen. Det är första gången vi sett vindar av den här kategorin på en exoplanet. Det är fantastiskt att vi på en sådan detaljnivå kan studera klimatet så långt borta, säger Linn Boldt-Christmas, doktorand vid Institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom studien.
Linn Boldt-Christmas, doktorand vid Uppsala universitet. Foto: Privat
Planeten WASP-127b har en så kallad låst rotation, likt vår måne. Det betyder att den alltid har samma sida vänd mot sin stjärna. Dagsidan blir därmed alltid varm, medan nattsidan hålls kall. De starka vindarna som forskarna såg roterade runt planetens ekvator och beror på de stora skillnaderna i temperatur.
Eftersom planeten är så avlägsen och dess stjärna är för ljus, går den inte att se den med blotta ögat i ett teleskop. I stället tittar forskarna på ljusförändringen som skapas av planetens rörelse. När planeten befinner sig mellan oss och stjärnan, skyms ljuset delvis. När planeten är på andra platser runt stjärnan går ljuset obehindrat fram.
För att fånga upp ljuset har forskarna använt Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope. När ljuset kommer in i teleskopet skickas det vidare in i spektrografen CRIRES+ som delar upp det i olika våglängder.
− Tack vare spektrografen CRIRES+ kan vi räkna ut vilka ämnen exoplaneters atmosfärer består av. Vi kunde se att det fanns både kolmonoxid och vattenånga i atmosfären på WASP-127b. Med hjälp av den höga upplösningen kunde vi dessutom mäta exakt hur fort dessa ämnen rör sig i atmosfären och på det sättet beräkna vindarnas hastighet, säger Linn Boldt-Christmas.
Spektrografen CRIRES+ stod klar 2021. Delar av instrumentet är byggda vid Uppsala universitet. CRIRES står för CRyogenic high-resolution InfraRed Echelle Spectrograph+. Foto: Linn Boldt-Christmas
Spektrografen CRIRES+ sitter ihop med Very Large Telescope i Chile och stod klart 2021. Uppsala universitet har bland annat utvecklat och byggt detektorn och kalibreringssystemet, samt mjukvaran som används för dataanalys.
− Det har varit en nästan tio år lång process och därför är det roligt att CRIRES+ nu börjar leverera fantastiska resultat. Vi kan mäta kemiskt innehåll och dynamiska processer, vindar, i atmosfären på andra planeter. Målet på sikt är att kunna anpassa teknik och modeller till jordliknande planeter och se om de har förutsättningar för liv, säger Nikolai Piskunov, professor vid Institutionen för fysik och astronomi, en av författarna till studien och ledare för CRIRES+-projektet vid Uppsala universitet.
Stor, större, störst, störstast…
Astronomer har upptäckt en helt ny galax som är 32 gånger större än vår egen – Vintergatan. Galaxen, kallad Inkathazo, sträcker sig över hela 3,3 miljoner ljusår och forskare har svårt att förstå stjärnsamlingens mystiska egenskaper.
Alcyoneus är en annan gigantisk galax, 60 miljoner ly, för tillfället den största kända galaxen men långt ifrån den största kända strukturen.
Hercules–Corona Borealis Great Wall (HCB) eller helt enkelt Great Wall är en galaxglödtråd som är den största kända strukturen i det observerbara universum, som mäter cirka 10 miljarder ljusår i längd (det observerbara universum är cirka 93 miljarder ljusår) i diameter).
(Nyheten uppsnappad av Anders Larsson i världspressen. Den vetenskapliga rapporten A spatially resolved spectral analysis of giant radio galaxies with MeerKAT finner vi här. MeerKAT-teleskopet i Sydafrika står för merparten av observationerna.)
Bildkälla: K.K.L Charlton (UCT), MeerKAT, HSC, CARTA, IDIA.
Meteoritfallet i Högsta domstolen
Det omdiskuterade meteoritnedslaget utanför Enköping – vem äger stenen? Upptäckarna, två geologer? Markägaren? Frågan ska avhandlas i Högsta domstolen. Vi kollade med presstjänsten där som berättade att om HD:s besked om när domslutet faller gäller “inget besked”. Sannolikt inte 2025. Tingsrätt och Hovrätt intog olika hållningar.
Svenska Dagbladet synade historien i en artikel med rubriken “Meteoriten som slog ned i Högsta domstolen” 26 januari. Tidigare har vårt eget husorgan Populär Astronomi uppmärksammat fyndet som är på 14 kilo.