Centaurus A i osannolik detalj
15 ljusdygn, så stora/små är vissa ingredienser i Centaurus A som kommit till synes i en ny studie ledd av tyska forskaren Cornelia Müller, som är knuten till Astronomisches Institut der Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg. Hennes team har jobbat med samverkande radioteleskop på södra jordklotet och nått ett i ordets sanna mening strålande resultat. Fakta:
* Att Centaurus A är en galax (NGC 5128) på 12 miljoner ljusårs avstånd och innehåller i centrum ett massivt svart hål ungefär 55 miljoner massivare än solen. Rätt maffigt.
* Att ända sen radioastronomins begynnelse har Cen A varit ett favoritobjekt, eftersom radiostrålningen är så intensiv från dess utsträckta lober (20 ggr fullmånen) med galaxen i mitten.
* Att de nya bilderna visar ett område i Cen A på 4,2 ljusår i diameter, vilket är mindre än avståndet mellan solen och den närmaste stjärnan.
* Att i det radioastronomiska spektrumet syns himlakroppar som bara är 15 ljusdygn stora!
Nio radioastronomiska teleskop på vårt södra halvklot har samverkat i TANAMI (= Tracking Active Galactic Nuclei with Austral Milliarcsecond Interfeometry) för att uppnå denna osannolika upplösning. Även svenska radioastronomer är med på ett hörn, om jag läst rätt.
Vad är det som genererar energin?
Det svarta hålet är den viktigaste “motorn”, som drar till sig gas och stoftmoln men som också sprätter i väg dem i motsatt riktning i märkliga jetstrålar – strålar som i sin tur växelverkar med den omgivande materien. Och då uppstår de synliga effekterna.
En matig rapport från Goddard Space Flight Center finns här:
http://www.nasa.gov/centers/goddard/home/index.html
Och här är en på det tyska universitetts sida:
http://www.uni-erlangen.de/infocenter/meldungen/forschung/2011/5/20/20.shtml
PS. Svart hål på olika språk
Ja, vad blir svart hål på främmande språk? För ett antal mååånga W-bloggar sen utredde vi ju allt om vad Big Bang blir på andra tungomål, och här är “svarta hål” på diverse kulturspråk:
tyska: schwarzes Loch
franska: trou noir
finska: musta aukko
katalanska: hole negre
isländska: svarthol
portugisiska: buraco negro
walesiska: twll du
turkiska: kara delik
Svenske kocken i Mupparna talar förstås om ett ”sfert huul”, bara så ni vet.
Psalm nr 271…
.. kanske inte ljöd, men påven har pratat med astronauterna ombord på ISS, den internationella rymdstationen.
Det är lätt att håna ett sånt meningsutbyte, men jag tycker det är bra när religiösa ledare är nyfikna på den handfasta världen ovan där.
ISS över solen
Hur det ser ut när ISS passerar över solen och ser ut som en solfläck, bevisas av en bild här – tack till Christian Vestergaard för bildtipset:
50 år sen John F Kennedys epokgörande tal
25 maj 2011 är det exakt femtio år sedan John F Kennedy, USA-presidenten, höll sitt linjetal inför kongressen i Washington i vilket han lade upp strategin:
Att innan årtiondets slut skulle USA ha utfört en bemannad månlandning!
Så skedde också efter en gigantisk satsning som bara USA var mäktigt den gången, med dess ekonomi och tekniska resurser.
När ockulteras Plejaderna nästa gång?
Prognostikerna i våra led hävdar att månen inte kommer att ockultera Plejaderna vid nästa tillfälle förrän nån gång i september år 2023, och då är jag ju inte riktigt säker på att man är med i bilden längre. Å andra sidan, för de som har ögonen på skaft då, händer det flitigt med plejadockultationer åren 2023-2029, vilket har med månbanans cykliska svängningar att göra (anade redan i antiken).
I förrfjor snuddade månen förbi Plejaderna vid en konjunktion och förmörkade några av hopens svagare stjärnor. Astrofotografen Marek Nikodem tog denna vackra markbild från hemlandets Polens horisont:
Månens stjärnockultationer har spelat stor roll i astronomins historia. Galilei borde ha sett några förmörkelser i sitt teleskop, men först 1623 lyckades den franske prästastronomen Ismaël Bullialdus (1605-1694) få syn på Spica, Alfa i Virgo/Jungfrun, som försvann bakom månen.
Sen gick det snabbt, och Edmond Halley var klok nog att inse att ockultationer kunde vara ett intressant verktyg för sjöfarande att bestämma longituden till havs. 1717-1719 gjorde han en hel svit observationer av månockultationer av stjärnorna i Hyaderna och var överhuvud taget intresserad av fenomenet, som också hjälpte till att noggrannare bestämma månbanan.
Så här såg det ut “på papperet” inför ockultationen 2006:
På tal om precession och månockultationer är månbanans precession lättare att se då den bara tar 18,6 år på sig för ett varv. Ockultation av Plejaderna skedde senast 2009, medan månen nu passerar några grader under stjärnhopen pga. månbanans precession.