Upphittat: Ny krater på Titan
En av den gångna sommarens mera överraskande fynd från vårt planet- och månsystem var radarupptäckten av en ny krater på Saturnusmånen Titan, den åttonde i sitt slag, Fler handlar det faktiskt inte om.
Titan är relativt befriad från synliga nedslagskratrar men Cassini-sondens Titan Radar Mapper lurar ingen:
“Åttan” är 40 km i diameter, omges av invändigt skarpskurna randberg och utanför utslängt nedslagsmaterial – men saknar ett centralberg.
De mörka linjerna t v om kratern är dyner, som fösts ihop av vinden på Titan.
Ett av skälen till att Titan saknar nedslagkratrar är dess tjocka atmosfär, som pulveriserat de mindre instörtande himlakropparna . Dessutom förekommer tydliga tecken på erosion på Titanytan.
Fint hederspris
Det finaste hederpriset inom astronomin du kan få i Tyskland är den så kallade Karl Schwarzschild-medaljen. Den tilldelades för en tid sedan Reinhard Genzel, utforskare av Vintergatans centrala svarta hål.
Stora förändringar i Elenin-kometen
Att något dramatiskt är på gång vad gäller kometen Elenin, bevisas av dessa rörliga bilder som Michael Mattiazzo tagit senaste dagar och som finns på Southern Comets Homepage. En strålande dokumentation av en komets uppgång och fall. Congratulations!
Enda frågan är väl – hur nära slutet befinner vi oss?
GMT = Giant Magellan Telescope
Nej, GMT står inte längre för Greenwich Mean Time utan Giant Magellan Telescope. 2019 ska denna bamse på 24 meter i diameter (7 samverkande huvudspeglar) tas i bruk i Chile, och teleskopet kommer att ha en upplösning på tio ggr Hubble-teleskopets.
Förutom tunga amerikanska institutioner och universitet och filantroper typ George Mitchell finns även intressen från Australien och Sydkorea med i projektet.
Videosändning från ISS i 3 D
ESA, vår europeiska rymdorgansiation, har släppt en kul “live”-sändning från den internationela rymdstationen – i 3 D.
Spektakulärt, kan jag lova!
En stjärnhop i upplösningstillstånd
Vad händer i NGC 376, en liten stjärnhop i Lilla Magellanska molnet? Jag fick ögonen på en sprillans ny rapport, som berättar något oerhört dramatiskt och spännande:
Denna unga öppna stjärnhop (28 +/- 7 miljoner år) ligger i ytterkanten av molnet och har filterstuderats med hjälp av Hubbles rymdteleskop. HST.
Hur vi än vrider och vänder på de data, som tankats ner från HST, så visar det sig att stjärnhopen har tappat 90 procent av sin ursprungliga massa – den är på väg att upplösas i sina beståndsdelar (= stjärnor). Gravitationen som håller ihop en sån här stjärnhop funkar inte längre – merparten av stjärnorna har en fart som är större än flykthastigheten runt 3 km/sek.
En tidigare teori om att vi här ser motsatsen, stjärnor “som går ihop” för att tala klassiskt ishockeyspråk, kullkastas.
Är det så illa?
Jag såg den här skämtteckningen på sajten astronomyonline.org , och den demonstrerar ju elegant skillnaden mellan “teori” och “bevis”. Även inom vår egen vetenskap?
All info om Astronomdagarna…
… i Göteborg i månadsskiftet september-oktober finns här!
Det är våra vänner på Onsala rymdobservatorium som håller i arrangemanget, och medarrangör är vårt nationella sällskap Svenska Astronomiska Sällskapet – en ärevördig institution i vårt svenska astronomiliv (grundat 1919).
Vårt eget Tycho Brahe-sällskap är bara 74 år gammalt på det 75:e….
