Nr 26 2010

Ur led är tiden – i Lund!!!

Det är ju en levande skandal att  den som kallades “Lunds rättaste klocka” bara går rätt två gånger om dygnet  – för klockan står stilla sen flera år.  Jag tänker förstås på lundabornas egen kronometer, det av C V L Charlier 1913 introducerade sekundvisande uret i pelaren  vid ingången till gamla Obsis, Stadsparken – andra sidan ingången från grindstugan. En gång i tiden var uret lundabornas käraste gemensamma ägodel, det var folkvandring dit för att ställa klockor och pendyler sekundkorrekt.

Jag  har bloggat senaste tiden  lite om “Carl Ludvig” Charlier, morfar till min gamle KvP-kollega Bertil Behring, och det är klart att jag känner lite extra för Charliers arvegods  i form av detta ur. Hans gåva till lundaborna för att visa att de var med i tiden. Läs  t ex om uret i Gustav Holmbergs kapitel om Charlier i Lundaögon mot stjärnorna.

Så här är det: Uret är i omedelbart behov av restauration!!!! Nu ger det bara ett beklämmande intryck av vanvård och ointresse från lärdomsstans sida. Gudskelov och tack gjorde Lunds stadsantikvarie Henrik Borg  hösten 2009 en förtjänstfull antikvarisk utredning över hela Obsis-området, dess byggnader, parken etc.

Observatoriet med trädgård är skyddat som byggnadsminne, och då inställer sig ju frågan direkt: Varför låter ansvariga t ex uret bara stå stilla och förfalla inne i sin pelare? Saken MÅSTE åtgärdas nu!

Citat ur Henrik Borgs utredning:

“En ritning daterad 1883 visar  ett spjälstaket med samma kontur som dagens staket mot Gyllenkroks allé. Under 1913/14 byggdes  grinden om och de murade plintarna tillkom. I en av dessa placerades uret som skulle signalera till  lundaborna om den vetenskapliga verksamheten och exaktheten i beräkningarna.

Uret tillkom efter en konferens i Paris och markerar införandet av standardiserad tid i Lund. Man beställde en radiomottagare från Tyskland för att få tillgång till nätverk av välkalibrerad och standardiserad tid men kriget kom emellan. Man utformade en egen konstruktion för Lund istället. Urtavlan skulle signalera institutionens noggrannhet och precision: ”sekunderna ska framhävas såsom vid uret i Greenwich”.

Uret som tidvis benämnts ”Lunds rättaste klocka” slogs sönder 1974 men reparerades
därefter.

Nu står den stilla. Intill uret har även funnits ett skåp där två skrivande instrument fanns för
lufttryck och temperatur. Instrumenten och registreringarna från dessa finns i astronomi-
institutionens arkiv. “

Henrik Borg summerar vad  gäller uret:

“Uret är en viktig symbol för den tidigare verksamheten, återställ funktionaliteten. “

Håller till 1000 promille med!?!

60  miljoner galaxer klappade och klara!

Amatörastronomer och andra hjälper ju till med klassifikationen av galaxer inom Galaxy Zoo-projektet. Det är nu så lyckat att “zoonometern” raskt närmar sig 60 miljoner klassificeringar,

Den som prickar in exakt den 60 000 000:e galaxen i sin dator, utlovas rentav ett fint pris. Eftersom 150 000 personer hittills engagerats i arbetet, kan det bli en smula trångt vid målsnöret.

Projektet är mycket  pedagogiskt upplagt och den som ger sig in i leken får leken tåla och lära sig mycket om galaxers utseende. Dessutom jagas supernovor genom Galaxy Zoo-sajten.

11:e kometen i hamn

Fantastisk, en prestation! Amerikanske kometjägaren Don Machholz har gjort det igen; med beprövad gammal amatörastronomisk teknik har Don avslöjat ännu en komet – hans 11:e i ordningen!

Denne fantastiske kometjägare  kunde 23 mars – 607 observationstimmar sen förra kometupptäckten – lägga den nya kometen C/2010F4 (Machholz) till handlingarna. Den första visuellt upptäckta kometen sen 2006!

Don Machholz, som gärna missionerar för vår vetenskap, har en mycket trevlig hemsida, som varmt kan rekommenderas.

Machholz jobbar visuellt med en 46 cm:s reflektor – Dobson!!!! – som når ner till 13:e magnituden. Han började en gång i tiden med att hamra in i skallen ett antal himmelsområden utanför vintergatsstråket och utanför galaxrika trakter, men han har sen lärt sig 10 000-tals stjärnor, nebulosor och galaxer över hela stjärnhimlen och kan därför avgöra ganska snabbt om nån mystisk fläck syns som inte borde vara där. Gärna då också en fläck som rör på sig.

Efter att ha plottat in den misstänkta kometen på en stjärnkarta, kollat vidare mellan regnmolnen med familjens kompis, labradoren Roxy vid sina fötter, kunde så småningom Don Machholz kontakta Smithsonian Astrophysical Observatory för konfirmation. Och den kom prompt!

Alla banfakta och efemeriduppgifter finns hos IAU Minor Planet Centre.

Welins fuor

FU Orionis-variabler verkar vara en svensk specialitet. Sen Hans Bengtsson tipsade mig om Roger Perssons upptäckt R-E-D-A-N 2004 av  Persson´s Star – jag är sent på  mycket, har jag upptäckt – har jag lärt mig att även Gunnar Welin, den eminente Uppsala-astronomen (det är Gunnar som gör korsorden i Populär Astronomi), ju också är pappa/upptäckare till en rar FU Orionis-variabel, Welin´s Star.

– Läs om den i ett nummer av Astronomisk Tidsskrift 1973, tipsar Gunnar hugade bloggintresserade.

Storsvenskt på Merkurius

August Strindberg hade ju, vilket tidigare bloggar försökt visa, en hel del galna astronomiska åsikter, vilket inte hindrar att “Ågyst” har fått en maffig krater uppkallad efter sig på –  Merkurius!

Det är en lysande idé att på denna lilla himlakropp namna kratrar, bassänger etc efter författare, konstnärer och tonsättare.

Andra starka skandinaviska kraternamn på Merkurius är förresten Ludvig Holberg, Henrik Ibsen och Jean Sibelius. Ingen islänning, ingen Haldór Laxness så långt ögat kan se. Jag tycker faktiskt att vår värderade vulkanö ska med!

Bland skandinaverna på Merkurius är Strindbergs krater förstås störst, bäst och vackrast, 190 km tvärsöver.