ESO synar dvärgplaneten Makemake
Astronomer har använt tre teleskop vid ESO:s observatorier i Chile för att observera dvärgplaneten Makemake när den passerade framför en avlägsen stjärna och blockerade dess ljus.
♦ Forskarna trodde att Makemake precis som Pluto skulle ha en egen atmosfär, men mätningarna visar att så inte är fallet. Dessutom har forskarna för första gången mätt Makemakes täthet. De nya resultaten publiceras i tidskriften Nature 22 november 2012.
♦ Dvärgplaneten Makemake är två tredjedelar så stor som Pluto. Den färdas runt solen i en avlägsen bana som ligger längre bort än Plutos, men närmare än Eris, den hittills tyngsta dvärgplaneten i solsystemet.
♦ Tidigare observationer av den kyliga Makemake har visat att den liknar de andra dvärgplaneterna. Det har lett vissa astronomer att tro att dess atmosfär, om den finns, skulle likna Plutos atmosfär. Den här nya studien visar dock att Makemake, precis som Eris, inte har någon atmosfär att tala om.
♦ Forskarteamet, som letts av José Luis Ortiz (Institutet för astrofysik i Andalucien, CSIC, Spanien), kombinerade flera observationer med flera teleskop i Sydamerika för att titta på Makemake när den passerade framför en avlägsen stjärna. Utöver tre teleskop vid ESO:s observatorier La Silla och Paranal i Chile, Very Large Telescope (VLT), New Technology Telescope (NTT) och TRAPPIST (TRAnsiting Planets and PlanetesImals Small Telescope), använde de även data från andra små teleskop.
– När Makemake passerade framför stjärnan och blockerade dess ljus, försvann stjärnan snabbt och kom tillbaka lika snabbt, istället för att långsamt avta och sedan gradvis ljusna. Det betyder att den lilla dvärgplaneten inte har någon betydande atmosfär. såger Ortiz.
* * *
Ockultationer är speciellt ovanliga för Makemake, eftersom den just nu rör sig i ett område på himlen där stjärnorna är relativt få. Att noggrant förutspå och sedan detektera en sådan ovanlig händelse är extremt svårt. Därför kan det kallas en bedrift att observationerna som beskrivs här, gjorda med koordinerat observationsteam utspritt över flera platser i Sydamerika, blev framgångsrika.
Den ljussvaga stjärnan som ockulterades bär katalogbeteckningen NOMAD 1181-0235723 och ockultationen ägde rum under en säger en minut.
– Av de otaliga isiga kropparna som kretsar långt ut från solen är Pluto, Eris och Makemake bland de större exemplaren. Våra nya observationer har avsevärt förbättrat vår kunskap om en av de största, Makemake. Vi kommer att kunna använda den här informationen när vi fortsätter utforskar de fascinerande himlakropparna i det här området i rymden, avslutar José Luis Ortiz.
(Dvärgplaneten, uppkallad efter Påsköns egen skapargud, upptäcktes av Mike Browns Palomar-gäng 2005. Makemake ska INTE uttalas på engelska utan snarare som "Maakiimaakii", har jag förstått.)
Capri-konst med hög solskyddsfaktor
En trevligt utställning med konst från Capri och området runt Monte Solaro, där vi hade vårt svenska solobservatorium fram till flytten till Kanarieöarna, visas fram till 2 december på Galleri Persson i Malmö (Jöns Filsgatan 10).
Det är konstnären Peter Sternäng, som visar målningar och träsnitt från Capri. Hög solskyddsfaktor rekommenderas när du besöker utställningen.
Ett astrofysiskt labb i kosmos
Supernovaresten SNR W44 har specialstuderats av två av ESA:s rymdteleskop, det infrarödkänsliga Herschel Space Observatory och röntgenkänsliga XMM-Newton X-ray Observatory.
Resultatet är häpnadsväckande och visar hur denna SNR växelverkar med det molekylmoln ur vilket stjärnan som small en gång skapats.
► Vi ser ett "asymmetriskt" skal som expanderar i rymden och som är cirka 100 ljusår tvärsöver, beläget 10 000 ljusår från oss.
► Genom "Herschel-luppen" ser vi över bildens centrum hur skalet kolliderar med en bågformad HII-region, en ficka av gas som hettas upp och joniseras av en närbelägen ung och massiv stjärna.
► De violetta Herschel-partierna till vänster är upphettade stoftpartiklar och har en temp på runt 100 K – de mörkblå och ljusblå XMM-Newton-partiernas temperatur ligger på flera miljoner K.
Processerna som pågår är extremt komplexa, eftersom stjärnvinden från supernovans pulsar också är en medspelare. Flera processer pågår samtidigt och parallellt.
Det vi har här är varken mer eller mindre än ett astrofysiskt laboratorium och som vanligt kan astronomerna ses som ett sofistikerat gäng brottsplatsutredare, vars uppgift varit och är att utreda – vad är det som hänt, vad är det som händer?
1
Herschel-sonden ser detta…
2
.. och XMM/Newton fångar de hårda partiklarna här…
3
.. och sammantaget får vi denna kompositbild:
Bilderna ovan kommer från:
* ESA/PACS/SPIRE/Quang Nguyen Luong & Frederique Motte, HOBYS Key Program consortium
* ESA/Herschel/XMM-Newton
Kosmiska strålningens betydelse för oss
En fullt läsbar summering om vad vi vet i dag om den kosmiska strålningen och det biologiska livet på jordklotet, kan läsas här. Rekommenderas!
"Ettan" kom…
Hur kom NGC1 att bli just NGC1 och få inleda J L E Dreyers epokgörande katalog? Det har jag alltid undrat.
Uppenbarligen utgick Dreyer från nebulosornas rektascension, och "ettan" – belägen i Pegasus stjärnbild – hade den lägsta positionen i hans koordinatsystem (epok 1860).
Himlakroppen upptäcktes av vår tyske Köpenhamnsastronom Heinrich d´Arrest och hade 1860 koordinaterna:
RA 00 00 04, NPD 63 04.3
Så här ser spiralgalaxen ut:
NGC1 ligger bortåt 200 miljoner ljusår från oss och är nästan lika stor som Vintergatan.
PS.
Om Heinrich d´Arrest och hans banbrytande nebulosaforskning från Köpenhamns horisont, som Knut Lundmark i dubbel mening uppskattade, kan läsas mer i W-bloggen nr 14 2012.
Dagstidningen som specialbevakar Cape Canaveral
Jag har aldrig haft anledning att omnämna eller citera tidningen Journalisten i W-bloggen, men denna tidning, som är mitt gamla fackorgan, kommer ibland in på saker och ting som har viss beröring med vår "sfär".
I senaste numret synas t ex Florida Today, en dagstidning som genom sina permanenta sparpaket och effektiviseringar lockat till sig tidningsfolk från hela världen.
Det är en sak.
En annan sak är att Florida Today en gång skapades för att specialbevaka det amerikanska rymdprogrammet, med fokus på Cape Canaveral.
Det flesta av tidningens 50 000 prenumeranter, en uttunnande skara, är gamla NASA-medarbetare.
På nätet kan t ex läsas om US Air Foce och uppskjutnimgen av deras "minirymdfärja" 11 december.
Det amerikanska rymdfärjeprogammet är alltså inte ett avslutat kapitel, inte inom den militära sfären i alla fall.
Farkosten, som en gång skissats på NASA, är obemannad, har testats under ett par långsvep över jordklotet, och får väl klassas som en sorts spionerande rymddrönare – utan bomber och granater.
Kometaktivist på hugget
Denna konstfulla bild av en kometbetraktare har jag fått från Christian Vestergaard.
Vad ska teleskopmonteringen kallas? "Ekvatorialazimut-on-the-rocks"?
