Strindbergs meteor 1907 – en Lyrid?
Apropå August Strindberg (se sf-notisen nedan) så tittade denne ofta på stjärnorna, och 22 april 1907, mitt under Makternas herravälde, tittade han ut på kvällen eller natten – osäkert exakt när – och fick se en ljusstark meteor. Strindberg har ritat av upplevelsen i Ockulta dagboken (OD). Meteoren kom från Drakens stjärnbild horisontellt från öster till väster, mellan Cassiopeia och Polstjärnan, mot Capella. Och tycks ha utgått nånstans mot Vega i Lyran.
– En “meteor” lik en rosenröd raket, skriver Strindberg.
Ursäkta mitt suddiga nallefotografi ovan ur OD, men om vi tittar på Strindberg-meteorens riktning från just Vega till höger – kan detta vara något annat än en meteor ur Lyridernas svärm, som just kring 22 april varje år har en högtidsstund på himlavalvet? 22 april 1907 är ju OD-notisen noterad.
Att meteoren gick horisontellt och tycktes rödfärgad i Strindbergs ögon är väl inte heller omöjligt – den har då gått ganska sakta över himlavalvet. Lyriderna brukar i och för sig vara intensivt vita, men ingen regel utan undantag.
Intressant är det i alla händelser. Och även om Strindberg ätit och druckit (öl med malört!!!) så kunde han stjärnhimlens ABC.
Cassiopeia och Capella spökade ofta i Strindbergs privatliv, då som tidigare. Cassiopeias W var lika med den nye mannen i f d fru Strindbergs, Harriet Bosses liv, skådespelaren Gunnar Wingård, och Capella förknippade Strindberg länge med sin f d hustru Harriet. Hans astronomi var sällan riktigt “frisk”, om jag säger så. Frågan är om Strindberg själv var det under OD-epoken.
Ännu en organisk molekyl hittad
Det komplexa kolvätet antracen – kemisk formel C14H10 – är den mest komplicerade organiska molekylen hittills som astronomer spektroskopiskt identifierat i den interstellära materien. Senast är det spanska (Instituto Astrofísica de Canarias) och amerikanska (University of Texas) forskare som grävt fram molekylen i ett interstellärt moln i riktningen mot stjärnan Cernis 52 i Perseus stjärnbild – på ett avstånd av cirka 700 ljusår från solen.
Uppgifterna bygger på observationer från jordbaserad teleskopi och spektroskopi och publiceras i, som det brukar heta i dessa sammanhang, “ansedda” Monthly Notices från Royal Astronomical Society, RAS.
I samma område i Perseus på norra stjärnhimlen har dessa forskare tidigare identifierat molekylen naftalen (C10H8), varför gruppens chef, Susana Iglesias Groth, inte tövar för att på RAS´ hemsida tala om “a star formation region rich in prebiotic chemistry”. Vilket låter precis lika spännande som det är!
RAS är en verkligt klassisk vetenskaplig sammanslutning, den har existerat sen 1820 och den har i dag 3500 medlemmar.
Är man en FRAS, Fellow of The Royal Astronomical Society, är man något mycket fiiint i den astronomiska sfären.
Är “man” en vanlig enkel själ, en OFNY, en ofrivillig nyhetsjägare inom astronomifältet, glömmer man gärna bort att RAS också med jämna mellanrum producerar hot news och gör det professionellt och gediget.
Halvsekeljubel för stockholmsk science fiction
Apropå vår nya science fiction-gruppering inom ASTB – är du intresserad kontakta Tora Greve – så tipsar Bertil Falk om Skandinavisk Förening för Science Fiction, som är mer Stockholms-fixerad än “skandinavisk” om sanningen ska fram. Men det spelar ingen roll om det är LÄSNING vi är ute efter:
– Jag gick ned för 120 kr, och då får man de första 114 utgåvorna av tidskriften SF Forum på en cd – SF Forum har genom åren publicerat bidrag av storheter som Sam J Lundwall, Sture Lönnerstrand m fl m fl och började utkomma 1960!
För exakt femtio år sen.
Denna unika tidskrift för “imaginativ litteratur” har i likhet med moderföreningen vidgat intressesfären genom åren till fantasy- och skräcklitteraturen. Under 2010 utges nr 115, ”Nebulazinet”, med recensioner av Nebulanominerade romaner och noveller.
Själv har Bertil Falk nu hunnit med tvåhundra sidors skrivande på sitt magnum opus om svensk sf-litteratur förr och nu. Bland de många fynden i hans research är en sf/fantasy-novell i August Strindbergs Sagor, en novell med titeln Lotsens vedermödor – en oerhört märklig berättelse med ständiga tids- och rumsförändringar. Vem inspirerade Strindberg till detta?
Astronomiska höstböcker en bristvara
Om detta har jag skrivit tidigare, men det blir i alla fall en höstbok för de allra minsta:
Christer Fuglesang har skrivit barnboken Rymdresan, som utkommer i september på förlaget Fri Tanke.
Färden går till Mars och med ombord är syskonen Markus och Mariana, musen Max och farbror Albert, som snickrat ihop en alldeles egen rymdraket. Dessutom har han snitsat till ett rymdteleskop som brädar Hubbles!