Nr 10 2010

Nostalgiska hörnan: Ännu mer om Moore!

Först en ursäkt. Nedanstående är INTE  reklam för piprökning, även om det kan se ut så. Jag hade inte ens börjat röka, varken pipa eller annat,  vid denna tid, den lasten kom senare. Och lades av. Borkum Riff i tacksamt minne bevarat.

Således: Det fanns en tid då “unga Skåne” förpestade tillvaron för proffs och amatörer i vår kära vetenskap. Fråga äldre astronomer i Lund! Runt 1960 var det Patrick Moores tur att ta emot en tvåmannadelegation från Malmö, Sweden, och det blev en sällsynt trevlig bekantskap för yours truly och kompisen Carsten Nilsson (Carsten, gammal MARS-ordförande, mediautbildare numera, han sitter  med i Populär Astronomis redaktionsråd i dag).

Patrick bjöd generöst på sig själv, han bodde då som nu söder om London och  hans gamla mamma levde fortfarande och visade sig vara en riktig krutgumma.  Vänskapsband knöts, vilket sen ynglade av sig i det stolta men innan internet omöjliga  projektet IUAA (International Union of Amateur Astronomers) – IUAA som ju faktiskt höll sin andra kongress här i Malmö, 1972. Med Peter Linde som IUAA:s generalsekreterare.

Patrick Moore är i dag Sir Patrick med astronomivärlden, han är still going strong om än sittande i rullstol och han kan glädja sig över den ena hedersutmärkelsen efter den andra. Hade jag haft makt över det akademiska Lund hade jag för länge sen gjort honom till hedersdoktor för hans insatser som popularisator, den av universiteten omhuldade “tredje uppgiften” (som det gärna pratas om men sällan levs upp till).

Ska någon hedras för det är det mannen som gett oss massor av populära astronomiböcker och, naturligtvis, det i alla avseenden inspirerande och historiska tv-programmet på BBC, The Sky at Night. Att svensk “public service”-tv aldrig fattat vinken!?! The Sky at Night har sänts varje månad sen 1957, ett världsrekord i sig.

Patrick Moore lockades  på den  tid, då yrkesastronomerna inte var överdrivet intresserade, att hålla ett öga på våra planeter och inte minst vår egen drabant,  månen, vars gränstrakter mellan fram- och  baksida han var med om att kartlägga. Vilket Nasa noterade.

Patrick Moore har även hunnit skriva av sig en klart läsvärd självbiografi i vilken han berättar om okända privata sidor av sitt liv, t ex hur han fortfarande som gammal RAF-hjälte (han var navigatör på bombplan under kriget) sörjer förlusten av sin kärlek som omkom i London under tyskarnas terrorbombningar. Det satte djupa spår och vi erinrar oss en replik ur ett samtal om “då” och “nu”:

– Jag har bara varit i Tyskland en gång. Det var den gången vi bombade Hamburg!

Ovanstående resa till England kring 1960 tog förresten även Nilsson & Johansson en minnesrik dag  till Jodrell Bank och även ett besök hos radioastronomen, den synnerligen ämable professorn  Martin Ryle vid Cambridge University – just det, den sedermera berömde  Ryle som fick delat Nobelpris i fysik 1974 .

Bildkvartetten ovan är  ur  Carsten Nilssons privata arkiv och sista bilden togs av P Moore himself.

Boxar´n Hubble

Legenden Edwin Hubble (1889-1953) var säkert inte lätt att ha att göra med, och det bråkades ju en hel del mellan honom och Knut Lundmark – den senare anklagades helt felaktigt för att ha stulit Hubbles galaxklassifikation. Jag vet inte om Hubble nånsin bad om ursäkt för sina phula påhopp, det borde han i alla händelser ha gjort.

Edwin Hubble tål fortfarande att läsas om och på. Hans bok The Realm of the Nebulae från 1936 är fortfarande läsvärd, en klassiker, och om honom har ett par rätt objektiva framställningar skrivits, bl a biografin Edwin Hubble: Mariner of the Nebulae, författad av idé- och vetenskapshistorikern Gale E Christianson. Det är bitvis en elak betraktelse, makarna Hubble sägs ha varit offer för lätt rasistiska fördomar t ex, och så får vi veta att Hubble var en duktig idrottare i studentåren – både basketbollspelare, friidrottare och amatörboxare. Hubble gick i tungvikt och rykten – jag upprepar: rykten! –  påstår att han erbjöds bli proffsboxare så att han kunde möta den då regerande världsmästaren Jack Johnson. Mera rimligt verkar vara att han i alla fall  ställde upp i en uppvisningsmatch i Oxford mot franske toppboxaren Georges Carpentier, men det är bara en sak som saknas – BILDBEVIS!

Kuggfråga: Var ligger Hubble begraven? Svaret är att det vet ingen, för den hemligheten tog hans änka, Grace Hubble, med sig i sin grav.

Hört på obsis

Hur många astronomer behövs det för att byta en söndrig lampa?

Noll, för astronomer gillar  att det är  mörkt.

ISS sedd på dagtid

Vi har inte bara vädret, vi har också geografin emot oss, men från  andra ställen på  jorden rapporteras om att ISS,  Internationella Rymdstationen, har kunnat iakttas på dagtid en längre tid när solen stått rimligt lågt och passagerna skett högt. I takt med  att rymdstationen blir allmera komplett, lyser den också alltmer upp.

Vid flera tillfällen har ISS fotats när stationen snabbpilat över både månen och solskivan, men det är en annan sak.

Det finns flera sajter för att kolla ISS-passager på, t ex denna på ESA.

Vintergats-tips

Glöm inte bort Robert Cummings tips om ESO:s förnämliga panoramabild, som har flera pedagogiska poänger, t ex fliken med stjärnbilderna inlagda i vintergatsplanet (klicka ovan).

Klicka här för att komma till den fantastiska “gigagalaxen”:

Vintergatsbilden

Astro-tv just nu

En hel del matnyttigt för oss serveras med jämna mellanrum i tv – i mitt kabelutbud ingår  t ex Kunskapskanalen, Discovery och National Geographic, och även om jag är trött till förbannelse på den amerikanska dominansen i utbudet så “tager man hvad man får”. Så enkelt är det ju.

Klassiska National Geographic gör mig sällan besviken. Nu på söndag eftermiddag 28.2 är det väldigt mycket astronomi på programmet, och fram i början av mars  synas fenomen som “antika astronauter”, 2012-syndromet och annat som ligger i gränstrakterna mellan spekulation och vetenskap. Programtablån för svenska National Geographic är alltid värd att surfa in på.

Problemet med alla  astronomiprogram är att de väldigt snabbt blir dated, och därför är ett bra tips att alltid hänga på i bloggosfären och, naturligtvis, ta del av Bengt Rosengrens astronomiska nyheter på våra ASTB-möten.