Nr 74 2023

Bertil Falk har lämnat oss

I lördags morse avled Bertil Falk, 90 år gammal. Han befann sig sedan en tid i Malmö hos sina barn med familjer och hade bakom sig en längre tids svåra sjukdomar och en komplicerad magoperation. Om det stämmer att gamla journalister inte dör, de blir bara deprimerade, så får vi erkänna att i Bertils fall stämde de inte alls. Han var aktivt skapande in i det sista, ena dottern fick uppdraget att slutföra hans sista skrivprojekt.

Vi hade stora glädje av Bertils närvaro på en del ASTB-träffar, alldeles särskilt när det handlade om science fiction. Hans storverk om svensk sf:s historia i tre band är redan en klassiker, och ASTB:arna är naturligtvis glada över det generösa bidraget om vår förenings skapare Knut Lundmark.

Efter den prestationen trodde vi väl lite till mans att nu hade han inget kvar att skriva om. DÅ kom hans jätteverk ut om Indira Gandhis okände man, den radikale politikern Feroze Gandhi, ett verk som allmänt applåderades i det demokratiska jätteriket. På frågan i indisk tv varför en svensk skrivit om Feroze Gandhi svarade Bertil som det var: “När inte 1,3 miljarder indier gör det, får jag göra det.”

Ett livslångt projekt var även Bertils svenska “version” av James Joyces Finnegan´s Wake (Finnegans likvaka), ett omöjligt översättningsarbete som Bertil ändå gav sig på – med egen syntax och nya glosor – och för detta fick han stora kulturartiklar som belöning.

Under drygt tio år arrangerade W-bloggens ansvarige redaktör och Bertil Falk årligen “Sveriges minsta bokmässa” i våningen på Södra Förstadsgatan 82, där Bertils förlag Zen Zat visade upp sina senaste böcker. En av dem skrev jag själv, den astronomiska essäboken Stjärnfall (“Ulf R:s lilla röda”).

Bertil med sin deckare om en vikingatidens Sherlock Holmes…

Romaner, översättningar, en novellsamling om vikingatiders deckargåtor, novellkollektioner av kända och mindre kända veckotidningsförfattare med sf-fokus, en strid ström av egna julböcker, nyintroduktionen av Jules Verne-magasinet, han tog även fram Stålmannens då okända skapare och hjälpte till att sätta dem på kartan igen, gav ut läroböcker om novellkonstens historia och om symboliska ringar i världslitteraturen… skaparglädjen och nyfikenheten var astronomisk.

När vi gjorde USA-resor tillsammans kunde vad som helst inträffa. Mitt under oljekrisens 70-tal körde vi upp till gränsen mot Kanada för att träffa ena hälften av sf-duon Eando Binder, vi tog oss från bensinstation till bensinstation och lyckades verkligen komma fram och åter till New York, där mycket tid tillbringades tillsammans med svenskamerikanske mysterywritern Hans Stefan Santesson. Bertil skrev från och till på en biografi över Santesson.

I många år var Bertil knuten till Kvällspostens nattredaktion men gav sig också själv uppdraget att hjälpa till då TV3 började sända ifrån London, dit han flyttade sina bopålar några år. Under dötiden på KvP kunde vi hans kolleger se, nä snarare HÖRA, hur Bertil dels försökte lära sig kinesiska, dels satt och råpluggade handböcker i – flygning!

Hur han hade tid att även sköta ett vanligt journalistkneg, att “arbeta”, är och förbli en gåta. Han var i mina ögon en äkta renässansmänniska. En sökare även i parapsykologiska fenomen. Nyfiken kort och kort på allt.