Nu zoomar forskarna in på ett svart håls gåtfulla strålar
Från Chalmers kommer denna pressrelis ur vilken vi saxar: Först kom de uppmärksammade bilderna av svarta hål – nu är projektet Event Horizon Telescope (EHT) redo att avslöja hemligheterna bakom de svarta hålens gåtfulla jetstrålar. Nya mätningar från ett Chalmerslett forskarlag visar att EHT kommer att kunna ta bilder av det svarta hålet i galaxen NGC 1052 och visa hur dess jetstrålar bildas. Mätningarna bekräftar även starka magnetfält nära det svarta hålets kant.
Hur kan supermassiva svarta hål skjuta iväg galaxlånga strömmar av högenergiska partiklar – så kallade jetstrålar – nästan i ljusets hastighet?
Mätningarna i den nypublicerade studien avslöjar dessutom att magnetfältet nära det svarta hålets händelsehorisont är cirka 400 gånger starkare än jordens magnetfält. Forskarna bedömer att det kan stoppa material från att sugas in i det svarta hålet, vilket i sin tur kan leda till att jetstrålarna skjuts iväg.
Anne-Kathrin Baczko, astronom, Onsala rymdobservatorium och institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers tekniska högskola
Genom detaljerade mätningar i centrum av galaxen NGC 1052, som ligger 60 miljoner ljusår från jorden, har forskarna tagit ett viktigt steg mot att besvara den frågan. Mätningarna gjordes av många olika radioteleskop, däribland 20-metersteleskopet vid Onsala rymdobservatorium. Studien leddes av Chalmersastronomen Anne-Kathrin Baczko och resultaten presenterades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Astronomy & Astrophysics.
– För ett så ljussvagt och okänt mål var vi inte säkra på om vi skulle få några data alls. Men strategin fungerade, särskilt tack vare känsligheten hos det stora radioteleskopet Alma i Chile, och kompletterande data från många andra teleskop, säger Anne-Kathrin Baczko vid Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola.
Hon och forskarkollegorna lyfter fram två faktorer som ger gott hopp om att framöver kunna presentera inzoomade bilder av de gåtfulla jetstrålarna: dels lyser det svarta hålets omgivning med precis rätt frekvens för att kunna registreras av EHT, dels verkar området där jetstrålarna bildas vara tillräckligt stort för att kunna avbildas.
Mätningarna i den nypublicerade studien avslöjar dessutom att magnetfältet nära det svarta hålets händelsehorisont är cirka 400 gånger starkare än jordens magnetfält. Forskarna bedömer att det kan stoppa material från att sugas in i det svarta hålet, vilket i sin tur kan leda till att jetstrålarna skjuts iväg.
Bildkälla: (Image: Chalmers University of Technology | 3dVision | Johan Bournonville | Anne-Kathrin Baczko)
PS. Forskningsartikeln, The putative center in NGC 1052, av Anne-Kathrin Baczko (Chalmers) och 286 medförfattare, har publicerats i tidskriften Astronomy & Astrophysics. I forskargruppen ingår även Chalmersforskarna John Conway och Michael Lindqvist (båda Onsala rymdobservatorium) och Chiara Ceccobello (nu vid AI Sverige).
Bengt hade Frida Palmér i realskolan
En god vän till mig, dessutom granne på mitt seniorboende Skogshill i Malmö, Bengt Härnqvist, hade Frida Palmér i realskolan när han pluggade i Halmstad i början av 1950-talet. Det gick inte så bra för hon gav honom Bc i mattebetyg. “Välförtjänt underkänt” tycker Bengt idag.
Bengt Härnqvist med sitt realskolebetyg. Foto: W-bloggen
Frida Palmér kom att bli matte- och fysiklärare efter krigsåren då hon arbetade med kryptografi inom krigsmakten. Hon var den första kvinna som disputerade i astronomi i Lund 1939. Scrolla runt och du hittar mängder av material om henne här på W-bloggen..
Bengt återger betyget i sin bok med titeln Lillotto, som precis publicerats.
Frida hade andra vänner till oss som elever, Gunilla Lindberg, Lars-Erik “Pastor” Jansson och nu visar sig även Bengt Härnqvist ingå i skaran i vilken dessutom ingår Göran Sonnevi, poeten. Sonnevi har skrivit om henne i en av sina mäktiga poesiböcker och berättar om hennes “smärtansikte” och hennes gåtfullhet. Bengt Härnqvist menar at hon var en ganska så skygg personlighet. Inget pekar på att hon var ett geni som pedagog.
Frida Palmér
En förskola i vår smak!
W-bloggens medarbetare Carsten Nilsson, en Ur-MARSian verksam norröver, berättar om förskolan Stenkulan och att på avdelningen Planeten i Trollbäcken söder om Stockholm har rymd- och astronomiundervisning stått på schemat hela året.
Genom appen Startracker har barnen lärt sig att ha koll på var månen och planeterna gömmer sig. Barngruppen, som nu går sitt sista år på förskolan, har med lånad kikare studerat solfläckar och lärt om hur de kan påverka oss på jorden. Och de har tittat på månen och fått höra hur månens kratrar har uppstått.
Theo hjälper till i solfläcksstudiet. Foto: Privat
När Marcus Wandt i januari sköts upp till internationella rymdstationen ISS följdes han noga av hela avdelningen Planeten. Inte minst när Marcus i Lilla Aktuellt bland annat visade hur en vattendroppe svävade fritt tills han fångade upp den med tungan.
Naturligtvis byggde barnen en rymdraket strax före Marcus rymdfärd och lärde om principerna för raketer. När han var i trygghet på ISS förvandlades raketen till en rymdkapsel. Astronautbarnen rapporterade till pedagogerna på jorden om hur det var att leva i tyngdlöshet, om hur de sover, om hur de äter och om de kan se jorden! Och när Marcus var på väg hem följde barnen den spännande landningen i mobiltelefon på gården.
Självfallet har barnen studerat gravitationen med experiment och funderat kring vad som skulle hända om den inte fanns.
I förskolans ateljé har solsystemets åtta planeter vuxit fram under flitigt arbete med färg, penslar, ballonger och papier maché. Samtidigt lärde man om planeternas storlek och färg. ”Det var så kladdigt att vi valde att ta av oss tröjorna!”, meddelade pedagogerna till föräldrarna.
I samband med att en morfar till ett av barnen skickade en bild från den totala förmörkelsen i Nordamerika i april fick de lära om varför det ibland blir förmörkelser.
Eldsjälen Pernilla. Foto: Privat
Eldsjälen och förskolepedagogen Pernilla Ragnar Vamvatsicos ligger bakom att utnyttja rymden för att uppfylla läroplanens krav på grundläggande kunskaper om teknik och naturvetenskap. Eftersom läroplanen bland mycket annat också stadgar att barn ska lära sig att berätta och förmedla upplevelser i olika medier har de också skrivit sagan ”Fantastiska rymden, bästa sagan” och gjort filmen ”Den underbara familjen Kanin & rymdskeppet”.
Rymdprojektet kommer dock inte att fortsätta på samma sätt under våren: andra världar måste också utforskas. Men astronomi- och rymdintresset lever. Härförleden upptäckte några barn att månen åter syntes från förskolegården: ”Kan vi inte be Theos morfar att få låna hit kikaren igen!”
Överste Ella är Rymdstyrelsens nya chef
Senaste nytt från personalavdelningen är att Rymdstyrelsen har fått en sällsynt välrenommerad ny chef: Ella Carlsson är ny generaldirektör för Rymdstyrelsen. Hon tillträdde sin nya tjänst 1 december.
Ella Carlsson har en doktorsexamen i fysik i sin cv och kommer närmast från Försvarsmakten där hon innehaft rollen som rymdchef och chef för rymdavdelningen. Hon har överstes grad. Inom FM har hon bland annat arbetat med att utveckla Sveriges rymdförmågor och skapa en rymdlägesbild för att skydda landet från potentiella hot. Hon har dessutom varit ledamot i Rymdstyrelsens styrelse sedan 2018.
Ella Carlssons passion för rymden började tidigt, inspirerad av filmen “Star Wars” som tolvåring. Denna passion ledde henne till att doktorera om planeten Mars vid Luleå tekniska universitet 2008. Hennes avhandling fokuserade på hur solvinden interagerar med Mars atmosfär, baserat på data från den europeiska rymdsonden Mars Express.