Hoppa till innehåll

ulfr

Nr 15 2025

  • av

Dagens förmörkelse

SMHI skötte sig och släppte igenom solens och månens middagsträff i dag (29.3) på skånska latituder. Bildrikedomen är stor på de sociala medierna, vi nöjer oss här med att återge Staffan Åkebys foto. Staffan är en gammal vän och har förflutet som chef på Skånes djurpark och bor där uppe i trakterna. Tack för bildbeviset, Staffan!

Själva stod vi och kisade i Malmö och tyckte oss se att en bra bit av solskivan kapats av vår drabant.

Kulturextra 1: Liljevalchs och Messier

Tack till Carsten Nilsson som varit på Liljevalchs vårsalong i Stockholm och tagit del bl a av Linn Olssons astrokonst – en god intro inför TBO:s egen påskutställning. Om sina bilder berättar Linn:

Mina tre illustrationer är en del av en serie bilder som jag kallar Rymdkartor. Jag blev inspirerad av Charles Messier som under 1700-talet katalogiserade vad som i slutändan blev 110 diffusa astronomiska objekt bestående av bland annat stjärnhopar, nebulosor och galaxer.

Foto: Carsten Nilsson

Längst ner på alla mina illustrationer ser man 8 symboler med nummer under som representerar olika stjärnors ljusstyrka. Detta är samma symboler som kan ses på vissa av Messiers illustrationer av olika objekt, men jag har modifierat skalan något.

Utöver Messier så var jag även inspirerad av topografiska kartor som med hjälp av linjer visar saker som terräng och altitud. Men istället för att visa det så tänkte jag att jag kan använda liknande linjer för att avbilda ljusa och mörka områden i olika astronomiska objekt.

När jag skapade illustrationerna hittade jag först bilder på objekten som jag ville avbilda. Sedan använde jag mig av ett program som heter Stellarium för att identifiera vilka stjärnor som är tillräckligt ljusstarka och för att få en symbol i bilden. Jag gjorde sen en enkel skiss av objektet och skapade all text och layout på datorn och skrev ut skissen. Sedan använde jag ett ljusbord för att skapa den slutgiltiga bilden. För de två svarta bilden har jag använt en vanlig svart fineliner. Till den röda använde jag flytande akvarell med en stålstiftspenna.”

Kulturextra 2: Hölderlin som komet

Ordet till vår ASTB-medarbetare Agneta Berntsson som gärna dyker ner i våra astronomifascinerade poeters liv och verk:

“Ja, dessa sköna rader önskar mer. Livet här på jorden är inte tillräckligt…och varför skulle det vara det?

Författaren Friedrich  Hölderlin levde och verkade mellan 1770-1843. Hans diktning hyllade fosterlandet, vilket har diskuterats; sant ör dock att kärleken ( som visst kan höja livskänslan) och främst då den omöjliga kärleken till en gift kvinna, påverkat hans författarskap.

Andra hälften av sitt liv skulle den stora tyska romantikern vårdas för psykisk ohälsa i ett torn vid floden Neckar I Tübingen och skriva historiens mest berömda dikter…”

Neptunus polarsken ligger “fel”

Neptunus polarsken är inga egentliga polarsken, eftersom gasjättens magnetfält inte ligger ens någerlunda parallellt med planetens rotationsaxeln (lutningen 47 gr)

Nu har en rapport dykt upp med en kombo av Hubbles- och Webb-teleskopens senaste bildmaterial.

Bildtexten på engelska: At the left, an enhanced-color image of Neptune from the NASA/ESA Hubble Space Telescope. At the right, that image is combined with data from the NASA/ESA/CSA James Webb Space Telescope. The cyan splotches, which represent auroral activity, and white clouds, are data from Webb’s Near-Infrared Spectrograph (NIRSpec), overlaid on top of the full image of the planet from Hubble’s Wide Field Camera 3. Auroras occur when energetic particles, often originating from the Sun, become trapped in a planet’s magnetic field and eventually strike the upper atmosphere. The energy released during these collisions creates the signature glow. Webb’s detection of auroras on Neptune is the first time astronomers have captured direct evidence of this phenomenon on the planet most distant from the Sun. In addition to the visible glow in the imagery, the spectrum from Webb also found an extremely prominent emission line signifying the presence of the trihydrogen cation (H3+), which can be created in auroras.  Neptune’s auroras do not occur at the northern and southern poles of the planet, where we see auroras on planets like Earth and Jupiter, because of the strange nature of Neptune’s magnetic field, which is tilted by 47 degrees from the planet’s rotational axis. Webb’s study of Neptune also revealed that the planet’s upper atmosphere has cooled by several hundred degrees, likely the reason that Neptune’s auroras have remained undetected for so long. This image was created from Hubble and Webb data from proposals: 17187 (R. Windhorst) and 1249 (B. Frye). [Image description: A two-panel horizontal image. On the left is Neptune observed by the Hubble Space Telescope. It is a blue circle, tilted about 25 degrees to the left. There are white smudges at 7 o’clock and just above 5 o’clock. At right is an opposing view of the planet, using data from Hubble and Webb. It is a multi-hued blue orb. There are white smudges in the same spots as the image on the left, but als