ulfr

Supernovor 1:

Stormöte i Stockhom om konsekvenserna av Lundmarks banbrytande upptäckt

Tack till Jesper Sollerman som tipsar om en stor IAU-träff i Stockholm i augusti i år med ett 100-tal supernovaforskare på plats.

W-bloggen bad ChatGPT översätta en del av inbjudan och då blev det så här:

För den 18–22 augusti 2025 bjuder vi in medlemmar från den globala supernovaforskningsgemenskapen att komma till Stockholm för att minnas och fira 100 år av supernovavetenskap! Vi kommer att blicka tillbaka på de milstolpar som uppnåtts under det första århundradet av fältet, granska var vi står idag i vår förståelse av supernovae och diskutera samt utbyta idéer om vilka vägar vi ska ta under de kommande åren och decennierna, både när det gäller teori, simuleringar och observationer.

År 1925 publicerade Knut Lundmark artikeln “The motions and the distances of spiral nebulae”. Här använde han de nyligen fastställda avstånden till närliggande galaxer för att dra slutsatsen att en undergrupp av novae, som han kallade “upper class novae”, är fundamentalt olika från de andra, då de är flera ordningar ljusstarkare. Denna insikt kan ses som födelsen av fältet för supernovaforskning – de “upper class novae” döptes senare om till “supernovae” av Baade och Zwicky i deras artikel från 1934, där de också presenterade en första hypotes om vad dessa händelser skulle kunna vara.

Vår guru uppmärksammas!

Det skulle förvåna om inte någon oss Lundmark-närstående smiter in om träffen.

Fakta om Stockholmsträffen finns här. Vi återkommer.

Supernovor 2:

Facit av tusentals analyserade supernovor

Från SU aka Stockholms Universitet stjäler vi delar av denna pressrelis.

En internationell grupp med forskare från bland annat Oskar Kleincentret i Stockholm har utvecklat nya metoder för att mäta universums expansion. Genom att analysera hur ljusstyrkan hos en supernova förändras över tid banar de väg för kosmologiska undersökningar som ger ytterligare kunskap om supernovor och universums expansion.

Rymdkarta för de 3628 Type Ia-supernovaexplosionerna i avlägsna galaxer observerade med Zwicky Transient Facility (ZTF) vid Palomar-observatoriet i Kalifornien. Det 1,2-meter vida teleskopet skannade den del av norra himlen som inte blockeras av vår egen Vintergata (mörkt område) under tre år för att samla in dessa data. Infällda bilder visar ett särskilt exempel på en Type Ia-supernova upptäckt av ZTF. Figuren illustrerar supernovans utvecklingen från precis före explosionen och de två följande månaderna. Figuren gjordes av Mickael Rigault.

* Forskarna inom projektet Zwicky Transient Facility (ZTF) publicerar nu nya upptäckter i form av mer än 20 vetenskapliga artiklar i ett specialnummer av tidskriften Astronomy and Astrophysics. Dessa studier baseras på en stor samling av 3 628 Typ Ia supernovor och ger nya insikter om dessa stjärnexplosioner och deras roll i de mest precisa mätningarna av universums expansion. Typ Ia supernovor fungerar som viktiga kosmiska avståndsmätare. Detta gör det möjligt för astronomer att spåra universums accelererande expansion, som drivs av den mörka energin.

* Den omfattande datamängd som nu finns tillgänglig tillhandahålls av ZTF vid Palomar-observatoriet i Kalifornien, som är ett världsledande projekt för att kartlägga hur natthimlen förändras från natt till natt. De nya data som nu redovisas är det största och mest systematiskt analyserade urvalet av närliggande Typ Ia supernovor (SNIa) som hittills skett. Med denna nya enorma datamängd blir det möjligt att få en djupare förståelse av supernovornas egenskaper och de potentiella effekter de kan ha på kosmologiska mätningar. 

* Oskar Kleincentret (OKC) vid Stockholms universitet är ett av de forskningsinstitut som ligger bakom  ZTF. Ariel Goobar är professor vid Fysikum, Stockholms universitet, och föreståndare för Oskar Kleincentret. Han leder en forskargrupp inom kosmologi och är också medlem i en av de  forskargrupper som upptäckte den accelererande expansionen av universum 1998. Ariel Goobar betonar betydelse av de nya data som nu finns:
– Målet är att ta itu med en av vår tids största frågor inom grundläggande fysik och kosmologi – vad består största delen av universum av? För att svara på det är ZTF:s supernovor avgörande.

*Joel Johansson är forskare vid OKC och Fysikum, Stockholms universitet:
– Vår analys utgör ett stort steg framåt i precision och omfattning inom kosmologin. ZTF:s urval gör det möjligt för oss att förfina vår förståelse av dessa kosmiska fyrbåkar och förbättra deras användning som standardljus för att mäta universums expansion. 

* De artiklar som nu publicerats spänner över ett brett spektrum av ämnen, inklusive förbättringar av supernovaklassificering, förbättrade modelleringstekniker, nya insikter kring den exploderande stjärnan och studier av de miljöer där dessa explosionerna sker. Ett viktigt bidrag är även en studie ledd av D’Arcy Kenworthy, postdoktor vid OKC, om ett nytt sätt att beskriva ljusintensiteten hos dessa kraftfulla explosioner.

*ZTF:s kontinuerliga övervakning av natthimlen och dess snabba detektions- och klassificeringssystem har varit avgörande för att samla denna omfattande datamängd. Professor Jesper Sollerman, vid Institutionen för astronomi och OKC, har spelat en ledande roll i den systematiska klassificeringen av stjärnexplosioner med ZTF. Programmet samordnas med många observatorier, inklusive Nordic Optical Telescope på La Palma, och bidrar till en global insats för att förstå universum.

* Fynden från dessa studier banar vägen för framtida forskning, särskilt med de undersökningar som ska göras med Vera C. Rubin-observatoriets Legacy Survey of Space and Time (LSST). De lärdomar som dragits från ZTF:s Typ Ia supernovor kommer att hjälpa till att förfina metoderna som används i nästa generations kosmologiska undersökningar.

Läs artiklarna i Astronomy and Astrophysics

Läs om Zwicky Transient Facilities 

Risken för asteroidkrock nere i noll

Det är inte lika spektakulärt för ens gamla kolleger i den massmediala sfären att skriva om asteroiden 2024 YR4 när den inte längre riskerar krocka med jordklotet om ett antal år. Riskprocenten bedöms nu som noll.

Den uppsnabbade VLT-sekvensen nedan togs i januari av instrumentet kallat HAWK-I genom olika IR-filter vilket förklarar förändringar i ljuset. Men även asteoriden själv bidrar till förändringarna.

Bildkälla: ESO/O. Hainaut et al

Neutrinojakt i Medelhavet

Nere i Medelhavets djup pågår en spännande och delvis framgångsrik jakt på neutrinos från… ja vaddå? Supernoror? Svarta hål? Gammablixtar? Kolliderande neutronstjärnor? Vem vet. CNN hade denna nyhet som Anders Larsson fångade upp.

Cubic Kilometre Neutrino Telescope aka KM3NeT heter den största neutrinojägaren som byggts hittills.