ulfr

Hitlers kvinnliga astronom

Titta noga på denna unika bild, för den är historisk och mycket märklig – och den har inte med Internationella Kvinnodagen 8 mars i dag att göra. Snarare tvärtom, för varken denna dam eller någon annan i det land hon verkade i uppskattade sådana feministiska initiativ.

Tack till (wie gewöhnlich!) Hilmar Duerbeck,  tysk astronom och  astronomihistoriker  verksam vid universitetet i Bryssel (Vrije Universiteit Brussel), som sänt mig bilden. Den föreställer observatorn Margaretha Güssow, som arbetade vid observatoriet Berlin-Babelsberg och som var fullblodsnazist. Under sitt uppehälle vid observatoriet på 30-talet ska vår svenska kvinnliga astronomipionjär, Lundastronomen Frida Palmér ha träffat (på) henne.

Kvinnor och astronomi var ingen ekvation som gillades i Hitler-Tyskland, där kvinnans plats definitivt inte var i forskningslaboratorier eller vid teleskopen utan  vid spisen och i barnkammaren. Att vara husmoder och föda unga friska blonda soldater till Hitlers krigsmakt  var varje tysk kvinnas huvudsakliga PLIKT.

Margaretha Güssow kom också själv i klammeri med den nazistiska maktapparaten men genom sina kontakter med Gertrud Scholtz-Klink, som var själva överhönset, Reichsfrauenführerin, i Hitlers kvinnoorganisation, kom hon att få vara i fred och utföra  bl a en del fotoelektriska mätningar. Hon porträtterades även i en artikel i de kvinnliga nazisternas tidskrift NS-Frauen-Warte. “Die Frau am Fernrohr”, Kvinnan vid teleskopet, säger allt om hur unik hon var.

Hilmar berättar att Güssow även var intresserad  av sport och att hon medverkade i en bok 1936 med titeln Deutsches Frauentum und Leibesübungen.

Efter kriget försvann Margaretha Güssow in i glömskan. Hon flyttade en tid till Heidelberg, där hon verkade vid observatoriet Landessternwarte, men kort tid därefter upphör alla spår. Hon lär ha sökt jobb i Schweiz – kanske också i Sverige?

Avatar: Rätt film vann inte allt!

Det blev inte storslam i Los Angeles i natt för Avatar, och det var helt rätt. Filmen är ett tekniskt vidunder och därför känns priserna för visuella effekter, för det skickliga kameraarbetet och för discipliner som “art direction” helt rätt. Det räcker och blir över.

James Cameron, regissören, får nöja sig med det sprängfyllda bankkontot,  att Avatar är “folkets film” på jordklotet och att Avatar-religioner växer upp som svampar ur jorden.

Dessutom har det blivit inne att tala rymdspråket na´vi – kolla sajten  Learn na´vi där vi kan lära oss en och annan nyttig fras. Sajten är seriösare än den som lär oss tala som den svenske kocken hos Mupparna – men absolut inte lika rolig.

8 mars – kvinnodagen i dag

Det stod en hel del matnyttigt i tidningarna inför 8 mars, Internationella kvinnodagen – bland annat International Herald Tribune uppmärksammade i helgens nummer kvinnor och forskning. Även om endast 16 av 540 utdelade Nobelpris så här långt har gått till kvinnor, så verkar det hända en massa saker  “på golvet” . Inom EU ökar antalet unga kvinnliga forskare nu dubbelt mot de manliga. Stämmer det även för Sverige? Jag tycker inte jag riktigt känner igen utfallet.

Och det går inte längre att förtiga de kvinnliga pionjärernas insatser. I Paris blev Rue Pierre Curie till dagens Rue Pierre et Marie Curie, och 1995 flyttades Marie Curies stoft in i självaste Panthéon, där republikens största genier vilar. Ännu har dock ingen vågat ändra på inskriptionen över ingången till Panthéon: AUX GRANDS HOMMES LA PATRIE RECONNAISSANTE. Där bör väl stå nåt i stil med “hommes et femmes la patrie” i alla fall.

Harvard, vars rektor Lawrence H  Summers magnifikt gjorde bort sig i ett tal 2005 på temat män/kvinnor och våra intellektuella predispositioner och tvingades avgå,  ägnas en specialartikel i IHT. Även på denna bastion har stenen så sakteliga kommit i rullning, men några kvinnliga naturvetare säger dock – anonymt – att en del äldre professorer fortfarande verkar se rakt igenom dem.

IHT berättar också om ett visst sminkföretag och dess samarbete med FN,   L´Oreal-Unescos priser  “For Women in Science Award”. Den som går in på hemsidan ser att 2009 tilldelades t ex den välkända brasilianska astronomen, professorn Beatriz Barbuy pris för sin genomgripande stjärnforskning.

Naturvetarnas tystnad på kultursidorna

Jag kan inte gå in och kommentera vad jag själv skrivit i Populär Astronomi, men jag måste ändå tipsa om Hans Thorgren, tidigare gymnasierektor i Västerås, som skickat mig en artikel han skrev i Västmanlands Läns Tidning 9 okt 2009. Hans är inne på samma tema som jag själv i en PopAst-krönika i nr 4/2009: Att naturvetarna inte existerar på storstadspressens kultursidor.

De fanns där en gång i tiden – nu verkar de helt utrotade!

Citat ur Hans artikel:

“Skulle det föras en bättre naturvetenskaplig debatt på tidningarnas kultursidor, där fördomar, rädsla för “svåra” ämnen behandlades på ett vettigt sätt, är jag  säker på att många väljande elever skulle våga välja studieväg efter egen intuition och inte efter vad andra tycker. Kompisval förekommer. Det vet alla.”

Kloka ord, och även om jag inte gillar  den populära klyschan om att allt är massmedias fel, så är det bara för sorgligt att ansvariga på dagens kulturredaktioner är om inte blinda och döva så totalt ointresserade för den naturvetenskapliga kulturen. Herregud, Sverige är ju sämst i klassen!

Jag har egentligen bara ett tips:

Vässa pennan och skriv!!!

Vad händer med Phil Charles?

Mot veckoslutet kommer ÄNTLIGEN beslutet i Sydafrika om professor  Phil Charles, chefen för landets största observatorium, ska sparkas eller inte. Han anses ju  ha läckt kritiska synpunkter  över placeringen av nya gigantiska radioteleskopbygget SKA, och Cassiopeiabloggen har rapporterat om saken ett par gånger tidigare.

Nu är alla förhör avklarade, ett definitivt beslut väntas i denna tragikomiska historia som Edinburg-professorn Andy Lawrence i sin blogg the e-Astronomer 7.3 summerar så här:

“— firing an honourable figure like Charles on a technicality would be a mistake – politically, managerially, and morally.
Cross fingers for the final run.”