ulfr

Unikt Einstein-dokument

Bättre sent än aldrig, men STORT TACK  till Christian Vestergaard, som knyter  an till den postuma intervjun med prof em Indrek Martinson i en tidigare blogg (nr 2 2010) om Albert Einsteins besök i Göteborg 1923. Något besök i Lund blev det ju aldrig.

Christians bild skulle ha publicerats för länge sen; ursäkta dröjsmålet.

Christian har vidarebefordrat detta unika bilddokument från Einsteins föreläsning 1o juli 1923 vid Skandinaviska Naturforskarmötet i Göteborg. Einstein hade tidigare fått Nobelpriset för den fotoelektriska effekten, men först detta år  kunde han hålla sin Nobelföreläsning som kom att handla om – relativitetsteorin!

Christian berättar att föreläsningen skedde i samband med  Göteborgsutställningen i juli.

– Och detta i den nybyggda kongresshallen i det alldeles nyinvigda Lisebergs nöjespark.

Det som läser på om Einsteins rörliga internationella liv och leverne vid denna tid, upptäcker att både Tyskland och Schweiz gjorde anspråk på hans medborgarskap. Vilket i sin tur föranledde en del komiska förvecklingar i samband med Nobelpriset. Den tyske ambassadören tog emot priset i Stockholm men den schweiziske överlämnade insignier och slantar till honom i Berlin när han väl återkom från sina turnéer utomlands..

“Svensk” komet upptäckt

Grattis, Fyris! Alltför många av de svenska universitetsobservatoriernas hemmateleskop ligger i  malpåse, varför uttrycket “kalkonobservatorium” kommit i svang. Inget teleskop nämnt men heller inget glömt.

Det finns naturligtvis skäl till varför det är på detta vis. Desto roligare då att notera att astronomen  G J Garrad med hjälp av Uppsalas Schmidtteleksop (0,5 m) på Siding Spring Observatory i Australien upptäckt en ljussvag komet  (runt 19.0 magn). Upptäckten är ett resultat av “nära jorden”-jakt på diverse asteroidiska och kometiska  löshästar  som ingår i något som kallas Siding Spring Survey.

Det var med detta Uppsala-teleskop som den ljusstarka Comet McNaught upptäcktes 2007 på södra stjärnhimlen.

Alltid något.

Upptäckten nu skedde i mitten av januari och kometen har fått beteckningen C/2010 A4. Beräknat perihelium 8 oktober på ett avstånd av cirka 2,7 AE från solen.

Bilderna av teleskop och dom ovan är förresten tagna av Uppsala-astronomen Bertil Pettersson 1985. Just det, vår gamle kompis Bertil från föreningen MARS (Malmö Astronomi- & Rymdfartssällskap) – Bertil  som ju blev yrkesastronom i Uppsala!

Uppsala-Schmidten placerades från början (= 1950-talet) på Mount Stromlo men flyttades, till följd av ljusföroreningar,  så småningom ut till platsen för Siding Spring-teleskopen, cirka 40 mil från Sydney. Med Uppsala-instrumentet har till dags dato upptäckts bortåt 70 kometer.

Dagens Strindberg

Två lästips om Strindbergs astronomiska sida:

1. Knut Lundmarks Strindberg-biografi fån 1948. Titel: “Strindberg: Geniet – Sökaren – Människan”.

Vårt sällskaps grundare var inte bara med och startade Strindberg-sällskapet, han ägde också en tid manuset till Hemsöborna.

Lundmarks Strindbergs-biografi väger kanske inte tungt i vågskålen i dag, men det var dock den första i sitt slag. Och naturligtvis fick han skit för att han skrev om Strindbergs kulinariska intressen, just sådant som vi i dag tycker är så intressant.

Dråpligast i boken är hur Lundmark förgäves – med bruk av världens största teleskop, 100-tummaren på Mt Wilson – försökte komma åt den sydliga öppna stjärnhopen som idag betecknas NGC6192. Denna stjärnhop observerades av John Herschel på tidigt 1800-tal och dess visuella “Theta”-form såg Strindberg som ett – Gudsbevis. En schimär, förstås.

2. Solforskaren Arne Wyllers mycket läsvärda genomgång på temat “Strindberg och astronomin” i Strindbergiana nr 4 (utgiven 1985).

Norrmannen Wyller (1927-2001) var chef på vårt solobservtorium på Capri efter Yngve Öman och son till Strindbergs och Harriet Bosses dotter Anne-Marie (gift Wyller). August Strindberg var således Arne Wyllers morfar!

2012 MÅSTE vi uppmärksamma i ASTB att det gått 100 år sen Strindberg avled, inte minst gå på djupet med Lundmarks Strindberg-intresse. Kanske ett gemensamt möte med Strindberg-föreningen i Lund, där Lundmark också verkade?

Parantetisk rättelse. När jag nu läser om Wyllers artikel efter ett kvartssekel så noterar jag att Strindbergs berömda meningsutbyte i Lund om att månen var en kvartsflisa och reflekterade Amerika inte var med Bengt Lidforss utan med  Birger Mörner. Det var Mörner som i sitt genmäle till Strindberg menade att här i Sverige  borde det vara Europa som speglade sig i månytan, varpå Strindberg svarade:

– När man ställer upp hypoteser, får man inte vara småaktig.

Astronomi och gastronomi

Även astronomer och amatörastronomer  behöver god och näringsriktig mat under ett prövande nattäventyr, och jag känner inte nån i kamratkretsen som inte gillar mat och dryck. Alltså: Tipsa gärna om hur just du fyller på depåerna under en lång och kall stjärnklar himmel.

Den klassiska “Observatorns nattamacka” tillhör standardkä.., förlåt standardköket, och är påfallande lik en “Jägarmacka á la Leif G W”:

En tjock skiva kavring, tjockt med smör, en tjock skiva falukorv. Ingredienserna i bild:

Och så dagens rymdpryl!

Dagens förnämliga pryl eller plagg kommer ända borta från Lick Observatory och knyter an till ovanstående lilla gastronomiska betraktelse. För när  man kommer hem efter en kall men spännande stjärnkväll gäller det att ställa sig vid spisen och snurra ihop nåt läckert.

Lick-observatoriets har ett flott förkläde i sin butik – kan det vara något? Olika motiv finns men jag tycker det som knyter an till stora refraktorn tar priset. Det fina i kråksången är att ingen utanför de astronomiska innekretsarna fattar vad motivet rör sig om. Ha!