ulfr

Klappat och klart: Tychos grav öppnas i höst

Ja, nu – äntligen –  är det klart. Om allt går som det ska, kan danske  medeltidsarkeologen Jens Vellev, knuten till Århus universitet, och hans dansk-tjeckiska team öppna Tycho Brahes grav i Tyn-katedralen i  Prag i november 2010 – och sen väntar alla med spänning på vad som ska komma i dagen.

Efter en lång tids byråkratiskt harvande  har alla relevanta tjeckiska myndigheter – inklusive  kyrkan  – till sist godkänt en gravöppning, och med modernaste mätteknik, scanningar etc  ska Tychos stoft och resterna av hans klädedräkt och annat i kistan (rester av näsprotesen?) analyseras. Vilka spår av mineraler och metaller döljer sig i den gamle alkemistens inre?

Och svaret förhoppningsvis ges på en fråga som blivit allt akutare: Dog Tycho en naturlig död, dog han i sviterna av en egenkurerad kvicksilverdos – eller kvicksilvermördades han rentav? Vilken ödesdiger roll spelade Tychos svenske släkting Erik  Brahe, som bevisligen befann sig vid dödsbädden? Spekulationer är legio, och de senaste åren har mordteorier “drabbat” både kapucinermunkar, Johannes Kepler, Erik Brahe (och via honom Christian IV, oäkta son till Tycho???) och den politiska kamarillan runt Rudolf II,  den något märklige kejsaren som var Tychos välgörare.

22 april är det ju meningen att Jens Vellev ska gästa oss i ASTB och berätta om sitt stora projekt. Då får vi veta allt värt att veta.

Till Politiken sa Jens härom dan att det har varit en lång väg att gå med mejl, brev, möten, uppvaktningar etc etc.

–  Selve gravåbningen bliver selvfølgelig noget helt særligt, men for arkæologer, antropologer, tekstileksperter, kemikere og andre forskere forestår der bagefter et lige så interessant arbejde med at analysere og koordinere de forhåbentlig mange fund.

Orion i nytt ljus

– Orionnebulosan avslöjar många av dess hemligheter i en dramatisk ny bild som tagits med ESO:s nya kartläggningsteleskop VISTA, berättar Robert Cumming i ett mess från ESO.

Teleskopets mycket breda synfält kan visa upp hela nebulosan i all sin prakt och VISTA:s infrarödsyn tillåter dessutom nya blickar djupt ner i områden som normalt ligger dolda bakom interstellärt stoft. Där avslöjas märkligt beteende hos välgömda men mycket aktiva unga stjärnor.

Orionnebusan är ett av de mest fotograferade himmelsobjekten sen kameran kom i astronomins bruk – men har M42 visat sig från en vackrare sida än här i infrarött?

All info om alla “var, när och hur” på denna sajt:

http://www.eso.org/public/sweden/press-rel/pr-2010/pr-06-10.html

Venus vs Jupiter

Ett tittartips: Dagarna runt 15 februari passerar Venus och Jupiter varandra på bara nån grads avstånd lågt på himlavalvet, i skymningen mot sydväst. Samtidigt lyser nymånen med sitt vänliga sken över planeterna (skäran nederst), och någonstans mitt emellan finns till och med Uranus till beskådande.

15 februari står Jupiter strax ovanför Venus, kvällen därpå står de mycket nära varandra och 17 februari  har Venus klättrat upp ovanför  Jupiter.

Tänk om väderguden – “tamejfan den dummaste gud Gud skapat”, enligt Sten Broman – låter oss få uppleva detta fenomen.

Tom Lehrer for ever!

Apropå Werner von Brauns mörka förflutna, tipsar Cassiopeiabloggens Stockholmskorrespondent Carsten Nilsson om att det finns flera förnämliga Tom Lehrer-bidrag på Youtube med den lika elaka som berömda nidvisan om von Braun:

Den som söker, hon/han finner!

En av stroferna är extra bitsk:

Some have harsh words for this man of renown
But some think our attitude should be one of gratitude
Like the widows and cripples in old London town
Who owe their large pensions to Wernher von Braun

Ett PS till “Strindberg och Nova Persei 1901”.

Den som rotar i Strindbergs brev upptäcker till sin förvåning att denne redan 27 februari 1901 (knappt en vecka efter upptäckten av Nova Perseis) i ett brev till lundavännen, folkmusikkännaren Nils Andersson skriver så här:

K.Br., N.A.

Skrif, skrif, jag vet ingenting. Och tack för svaret.
Så underligt att Du också fick propos Kipling, som jag.

Här “händer” så mycket. Och i öfvermorgon börja Marsdagarne!

Och  den nya Stjernan! Hvilken krubba ska den stanna öfver?

Vänl.
Aug. Sg.

“Marsdagarna”, det lät mystiskt. Hotfullt. Månaden då Julius Caesar mördades. Strindberg hade fullt upp med att göra med att lansera Kronbruden, arrangera Beethovenkvällar och lägga försåtliga kärleksfällor för Harriet Bosse. De förlovade sig i början av mars.

Jag tror inte Strindberg hade tid att göra några egna observationer av novan. Han nöjde sig med att läsa om den.

Mer om Strindberg och astronomin i kommande bloggar!

Dagens rymdpryl

Presentshopen på Mt Palomar-observatoriet – vad kan den bjuda en hugad spekulant på? Nästa gång jag kommer till Californien (jag var för många herrans år sen på Mt Wilson-observatoriet) ska jag köpa modellen av 200-tumsteleskopet för 95 dollar. Eller en nyckelknippa för några få dollar färre.

Det kan vara kul att ha jämte sin fältkikare 10×50 på skrivbordet vid sidan av guideböcker typ G P Serviss Stjärnhimlen sedd genom en teaterkikare, P Moores Exploring the Night Sky with Binoculars och B Rönde/B Stenholms Alla våra stjärnbilder.

För min generation amatörastronomer var Hale-teleskopet på Mt Palomar den perfekta “våta drömmen”. Bilderna som kom därifrån, inte minst från galaxvärlden, var sensationella och, ja, enormt vackra. Dessutom kom från detta observatorium Palomar Sky Atlas, fotograferad av Schmidten, som vi gästande ungdomar lätt  fick tumma på i det exemplar som fanns inlåst i ett skåp på obsis i Lund. Jag kommer så väl  ihåg att den överexponerade Sirius bör ha varit nästan  en decimeter i diameter på plåten!