ulfr

Betelgeuse har sannolikt en tvilling

Nyligen publicerades uppgifter att Betelgeuse kan ha en tvillingsol, kallad Betelbuddy, vars närvaro kan orsaka de ljusförändringar som från tid till annan observerats med blotta ögat. W-bloggen bad landets ledande variabilist Hans Bengtsson om en kommentar. Här är den:

“Den tanken är gammal, att en kompanjon skulle kunna ha ett finger med i spelet när det gäller de långa variationerna hos röda superjättar. Vad som nu har hänt, är att det publicerats mera handfasta teorier om hur det kan gå till.

Betelgeuse är speciell på så vis, att den råkar ligga någorlunda nära oss och därför är lättare att studera i detalj än dess systerstjärnor. Andra röda superjättar varierar på likartat sätt, med en kortare period på några hundra dygn och en längre period på några tusen dygn. Exempel: CL Carinae, IX Carinae, PZ Cassiopeiae, My Cephei, AZ Cygni, TV Geminorum, Alfa Herculis, W Persei, SU Persei, BU Persei.

Man kan väl på goda grunder anta att bakgrunden till den dubbla periodiciteten är ungefär densamma i dessa fall som hos Betelgeuse, antingen det handlar om en okänd kompanjon eller något annat. Att ljusminima ibland kan bli ganska djupa är inget unikt för just Betelgeuse, bara mindre uppmärksammat.

Snart kommer Betelgeuse att flamma upp som supernova. Och med ”snart” menar astronomer inom hundra tusen år eller så. Inte inom några få år, vilket många misstolkat det som. Förmodligen kommer hundratals supernovor av ljusstyrka typ Tychos stjärna att pryda natthimlen innan Betelgeuse får sitt utbrott.

Mycket av det vi vet om de långa variationerna hos röda superjättar har vi generationer av amatörastronomer att tacka för. Utan deras bedömningar av magnitud skulle vi knappt ha någon information alls om sådana tidsmässigt utdragna processer.”

Bilder nedan från pressrelisen på Simons Foundation – bildkälla Lucy Reading-Ikkanda/Simons Foundation

Vargen kommer!

Till Halloween avslöjade Europeiska sydobservatoriet (ESO) en bild av en mörk nebulosa som ger en illusion av en vargliknande silhuett mot en färgstark kosmisk bakgrund. Den fångades i en stor bild med 283 miljoner pixlar med VLT Survey Telescope (VST) vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile, och har fått det passande smeknamnet “Mörka vargnebulosan” (Dark Wolf Nebula).

Alice Lyttkens såg Halleys komet

Pettzy Ahlström har läst författarinnan Alice Lyttkens memoarer  Leva om sitt liv och upptäckt en intressant passus. Där står att läsande följande:

“Trots sin stora praktik hade han då och då tid över för mig. Han tog mig med på promenader. Vi  gick till hamnen, där det luktade gott av fisk, tjära och kolrök – om nu ett barn kan tycka sådant luktar gott. Ibland fick jag följa med till barnsjukhuset och leka med barnen där. Någon gång fick jag följa med till Malmöhus slott, där dåtidensfängelse var inrymt och pappa var fängelseläkare. En underbar utflykt var Hamnpaviljongen, dit man tog färjan från hamnen. Där fanns också en fyr och det var rena äventyret att utmed piren gå ut till den.  Vi var också i Lund och tittade på jätten Finn, som i mina liksom i alla andra barns ögon var en stor besvikelse. Han var ju ingen jätte! Hur skulle den lille mannen ha orkat välta ikull den mäktiga domkyrkan, som Tegnér påstod i sin dikt. Våren 1910 blev en komet synlig över Malmö! Sent en kväll vandrade vi ut mot husarkasernen och fick skåda detta märkliga fenomen som hette Halley’s komet . “

Halleys komet 1910. Bildkälla: Wikipedia Commons

Alice Lyttkens far var läkaren Johan Cronquist. Noteras bör att Alice Lyttkens med familj även sommarbodde en tid på Ven och bör ha haft “närkontakt” i någon mening med Tycho Brahes ande. Själv hävdade hon att köksgolvet i familjens gård Gollgyllegård härstammade från Tychos slott Uraniborg.