Europeisk tätatät med asteroiden Lutetia

Från ESA:s högkvarter i tyska Darmstadt  berättas, att sonden Rosetta 10 juli – lördag om en vecka – kommer att passera asteroiden Lutetia under fem timmar. Bilder kommer att kablas ner i strid ström, förhoppningsvis.

Rosetta är egentligen en kometjagare, på väg mot ett spektakulärt möte 2014 med  kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko och har varit på väg sen 2004. Under 18 månader ska Rosetta studera kometen och dessutom landsätta en farkost på komethuvudet i november 2014. Så tätatäten med Lutetia nu blir liksom grädde på moset för forskarna.

Passagen förbi Lutetia kommer att ske på 320 mils avstånd,  minimiavståndet för att Rosettas kameror ska få in HELA asteroiden  i synfältet och inte bara en del av dess yta.

Lutetia är en “gammal” asteroid, den upptäcktes redan 1852 – från balkongen – av en skicklig observatör mitt i Paris. Nyare forskning pekar på att asteroiden kan ha en egen måne. Och apropå Roma-ockultationen 8 juli så har Lutetia observerats under minst två ockultationstillfällen, 1997 och 2003.

Lutetia är ett märkligt namn, men så kallade romarna den stad som vi i dag kallar – Paris!

Skrämmande eller coolt?

Det som oftast skrämmer vuxna när “vi” inom the fringe pratar om astronomi är de ofattbara avstånden. Men kidsen? Skrämda? Jag brukar visa för Jonte, 9 år, en apelsin och säga att om detta är solen så är jorden stor som ETT pepparkorn. Och ligger på sisådär en 10 m e t e r s avstånd.

– Häftigt!, säger coole Jonte.

Ett imponerande nej!

IHT, International Herald Tribune, berättar i sitt helgnummer att den ryske matematikern Grisha Perelman till sist har sagt nej till en miljon (1 000 000) dollars – så stort var priset från Clay Mathematics Institute i Cambridge, Massachusetts, USA.

Priset tilldelades det extremt tillbakadragna  mattegeniet för att han löst Poincarés förmodan – be mig inte ens antyda vad det handlar om, jag begriper det ändå inte. Men jag är nyfiken på den mänskliga aspekten. “Förmodan” formulerades 1904, nästan hundra år senare hade Perelman löst gåtan, det tog ett antal år att kolla  upp hans sätt att tackla problemet, vilket visade  sig hålla. Perelman hade under tiden helt brutit kontakten med omvärlden, avslutat sitt professorsjobb i Moskva och flyttat in hos mamman. Han deltog inte ens på en mattekonferens i Paris, som hyllade honom.

√ Och sen kom priset, i mars i år.

√ Och nu i dagarna kom slutligen Perelmans svar: Njet till priset!

– Jag har noga vägt skälen för och emot. Därför tog det så lång tid att bestämma mig, säger han i en kommentar.

Perelman säger sig inte gilla den organiserade internationella mattegemenskapen, som han betraktar som orättvis i sina beslut.

Såna här nej är sällsynta i vår värld i dag.

Förra bloggfrågan

Helt rätt – Det var Kalle och Hobbe som diskuterade intelligent liv i universum.

Lilla My. förresten. Hon var ett av  de tre alternativen.  En bok med titeln Världen enligt lilla My lär utkomma i augusti. Undras om med “världen” också avses den astronomiska världen?

Tove Jansson skrev ju faktiskt en Muminbok med astromotiv, Kometjakten, som kom precis efter andra världskriget. Det finns kloka Tova Jansson-kännare  som hävdar att den boken har med kriget och hotet mot idyllen att göra (på nätet t ex Ing-Marie Hassel). Hur ska bilden ovan annars tolkas?

Kometjakten utkom 1947, precis efter den stora katastrofen för Finland i andra världskriget. En 3 D-film byggd på boken är också i faggorna.