Merkurius nästa!

I slutet av nästa år är det skarpt läge för planetforskarna. Då parkerar sig rymdsonden Messenger (= MErcury Surface, Space ENvironment, GEochemistry, and Ranging) i en bana runt Merkurius för att genom sin instrument avlocka den lilla solnära planeten alla dess hemligheter, vad dess inre och yta består av, varför den ser ut som den gör, vad den tunna atmosfären består av och hur magnetosfären egentligen fungerar. Sondens batteri av kameror, från de vidvinkliga till de detaljstuderande, kommer att ha fullt upp att göra.

I fjor genomförde Messenger, som sändes upp 2004, sin tredje “flyby”, och även om det var tekniskt mankemang har vi fått massor av ny information om den himmelske budbäraren – inte minst hur märkligt och “spindelaktigt” vissa Merkurius-kratrar ser ut inuti.

Nånting som jag tycker är mycket spännande och som jag inte sett nånting om i detalj på länge är om Merkurius har “månar”. Till och med drabanter i storleksordningen 100 meter i diameter är möjliga att detektera genom Messenger, men så här långt har inga  påträffats. Mycket talar i stället för att Merkurius inte kan ha några satelliter med tanke på närheten till solen.

Välkända planetforskaren Maria T Zuber på MIT ingår i  teamet bakom  Messenger, men nästa år chefar hon också för NASA-projektet GRAIL, vars uppgift blir att utforska månen genom två sonder som formationsflyger i tandem. 2007 var hon i Lund och gästade 25-årsfirande Crafoord-stiftelsen med  ett jubileumsföredrag om Mars.

Maria T Zuber anses i dag vara en av USA:s femtio viktigaste kvinnor inom den naturvetenskapliga sfären och har som många toppforskare en bra egen hemsida också. Att hon ger sig tid!

Ingen ren på stjärnhimlen

Det unga “astronomi-Malmö” hade en stark supporter i C Luplau Janssen, den stridbare danske privatastronomen som var Lundmark-vän, som ofta gästade MARS och som tog emot  vid sitt obsis Urania i Köpenhamn.

1946, i samband med 400-årsjubileet av Tychos födelse, skrev Luplau Janssen en liten bok med titeln Stjernehimlens billedgalleti, i vilken han berättade om olika stjärnkartor förr och nu. Bl a berättade han om försöken att  introducera nya stjärnbilder, ett lönlöst företag. Lemonnier ville t ex ha en ren på norra stjärnhimlen för att hugfästa minnet av gradmätningen i Lappland 1736.

En annan astronom Pater Hell ville ha en stjärnbild efter William Herschels spegelteleskop.

Leipzig-universitetets försök att ombilda Orion till Napoleon omtalas också.

Nattlysande moln populära just nu

Christian Vestergaard noterar, efter att ha läst diverse svenska astronomifora, att folk ser nattlysande moln och fotograferar dessa med hyggligt resultat.

Vem har sagt detta?

Citatet lyder så här: