En akvarell i yttre rymden!

Helt magnifika bilder damp ner för en stund sen, avsända från ESO – denna bild visar det komplexa reflexionsnebulosa-området runt R Coronae Australis (osynlig för blotta ögat) på södra stjärnhimlen, som  ligger i hjärtat av ett veritabelt “stjärn-BB”. Stjärnfödslarna har avslöjats genom några minuter långa  röd-, grön- och blåfilter-exponeringar via ESO:s WFI som i Wide Field Imager, ett sofistikerat kamerainstrument  som är kopplat tll MPG/ESO:s 2,2-meters teleskop vid La Silla. (MPG står för Max Planck Gesellschaft.)

Området vi ser är skenbart ungefär lika stort som fullmånen; i verkligheten ligger diametern på cirka 4 ljusår  – och avståndet till nebulosan uppskattas till 420 ljusår.

Här råder, vad vi kan se, ett “strukturerat kaos” i samspelet mellan den stoftrika interstellära materien och de unga, heta stjärnorna, som lyser upp omgivningen. Färgpalettens betydelse vad gäller skiftningarna i blått/rött – varför lyser det inte mera rött här, som det “borde” göra? – och det mörka stråket, som syns, förklaras på ESO:s pressida mera i detalj.

Men framför allt: Vackert är det!

Astronomin är en estetisk för att inte säga starkt bildskön vetenskap OCKSÅ, och varje dag  överraskas vi av nya bilder, nya intryck.

Svenskt på Tycho Brahe-planetariet

Professorn Åke Nordund, svensk astronom men sen länge verksam i Danmark och från 2004 knuten till Niels Bohr Institut i Köpenhamn, är en av föredragshållarna på Tycho Brahe Planetarium i den danska huvudstan i höst. Säkert värt en resa över!

Personbästa av Voyager 2

Härom dan passerade Voyager 2 ännu en milstolpe: Då hade den gamla ångmaskinen varit igång i  12 000 dagar! Nästan 33 år.

Det var 20 augusti 1977 som en Titan/Centaur-raket lyfte med Voyager 2 ombord från Kennedy Space Center, och fortfarande sänder sonden data till jorden – även om det tar drygt 12 timmar för signalerna att nå fram.  Fantastiskt att vi fortfarande har teknik som funkar,  annars brukar ju den bli obsolet efter ett par årtionden.

Bland Voyager 2:s många upptäckter hör Neptunus stora svarta fläck och planetens  vindar på 450 sekundmeter.

Seminarier i Lund ht 2010

Lundaastronomerna har redan en del klart vad gäller seminarier i Astronomihuset i höst. Bl a ska  Jie Chen prata om sin koronaforskning 26 augusti.

En del av seminarierna för astronomer och astrofysiker bör vara relativt lättillgängliga även  för oss amatörer. Bland gästföreläsarna i våras var t ex biskopen Antje Jackelén.

Asterisken* kom precis

Mariestadarnas förnämliga tidskrift damp just nu ner genom brevlådan, och som vanligt bjuds vi på en läsvärd mix av astrohistoria och diverse aktualiteter på stjärnhimlen. T ex Rune Fogelquists presentation av stjärnbilden Herkules och Jan Sandström bidrag om planeten Saturnus.

Bloggredaktören skriver själv om den “stridbare galaxpionjären” Knut Lundmark, kan här och nu avslöjas.

Sakletar-bok för “amatörmeteoristen”

Intressant boktitel på engelska: Field Guide to Meteors and Meteorites, författad av O Richard Norton och Lawrence Chitwood.

En prisad bok  från 2008, men trots allt inte så gammal att den redan doftar unket.Framför allt  lär oss boken att det finns både amatörastronomer och – “amateur meteoriticists”. Försök och uttala det senare utan att vricka tungan!

Boken ingår i serien “Patrick Moore’s Practical Astronomy Series” och ges ut på Springers förlag, som alltid garanterat vederhäftighet och tyngd.