Vi var ett drygt 30-tal resenärer som möttes först på Tycho Brahe-observatoriet, dit hallänningarna anlände med sin spatiösa buss. Vi visade observatoriet, fikade, snackade astronomi (hallänningarna fick var sitt ex av Johan Kärnfelts intressanta Knut Lundmark-bok), och sen blev vårt lands första kvinnliga astronomie fil dr Frida Palmér (avhandlingen framlagd i Lund, 1939) huvudpersonen. Hon ligger begraven sen 1966 i Blentarp, där hon föddes 1905, och i Blentarp, på gästgifveriet, pratade undertecknad och Charlotte S Helin om Frida med Gunilla Lindberg som kronvittne till Fridas arbete som gymnasielärare i Halmstad och Klas Hyltén-Cavallius berättade också om sin insikter i "fall et".
I motsats till andra f d elever, kunde Gunilla Lindberg vidimera vilka kvaliteter som Frida Palmér hade som pedagog. Eleverna kallade också sinsmellean lektorn för Frida kort och gott, en hedersbetygelse . Annars benämndes lärarna eleverna emellan vid sina efternamn eller sina öknamn.
Tidigare eleven Göran Sonnevi, poeten, har diktat om Fridas "smärtansikte" och hennes gåtfullhet, vilket väl belystes under seminariet. Där de närvarande även fick se nyligen släppta prov på hennes forceringar för FRA, Försvarets radioanstalt, där hon arbetade sig upp under andra världskriget och blev chef för en liten grupp med specialiteten att avkoda den sovjetiska marinens signaltrafik i norra Ishavet.
Av Klas Hyltén-Cavallius berättelse framgick att Frida även kan ha inspirerat kvinnliga släktingar att arbeta mera lokalt för FRA.
Den effektiva forskarbanan lämnade hon en gång för alla, den sista variabelrapporten kom 1945, men hon behöll sitt nätverk av kontakter med astronomer världen över, inte minst i USA dit hon tänkt förlägga sin vidare astronomikarriär. Men så blev det inte. Detta nätverk kan hennes lärarkolleger på skolan i Halmstad knappast ha känt till, det understryker ytterligare dubbelheten i hennes liv. Hon spelade i en egen liga.
Med i Blentarp var också Frida Palmér-släktingarna Gertrud Bern och Eva Fredljung. Genom dem förstår vi att det finns spännande släktband mellan Frida Palmér och författarnamnen Elsie Rydsjö/Gunnar Serner/Frank Heller – en av utflyktens mest oväntade upptäckter. Besöket i Blentarp avslutades med att föreningarna och enskilda lade blommor på Fridas grav. Detta bevakades av YA, Ystads Allehanda. Artikeln finns här. I Cassiopeiabloggen finns många fler detaljer om Fridas märkliga livsöde.
Utflykten avslutades med en runda bort om Ales stenar, där Klas Hyltén-Cavallius och Arne Sikö berättade om stenarna. I bussen fick också Hasse Alfredson komma till tals på en 32 år gammal privatinspelning där han entusiastiskt berättade om stenarnas eventuella astronomiska innebörd. Klas har medverkat vid flera arkeologiska undersökningar av stenarna. Han kunde alltså ge oss insideinformation och visade bilder från utgrävningarna. Hela mysteriet om Ale stenars bakgrund är dock ännu inte utrett.
Klas tilldelades nyligen sällskapets Tycho-pris "för alla självuppoffrande och ideella insatser genom åren" och vi fick äntligen tillfälle att, under entusiastiska applåder, dela ut det fina diplomet.
Det blev av olika skäl en lång dag, men när vi summerade på hemvägen var alla nöjda. Rikedomen av intryck var som värmen denna dag – bedövande.
Ulf R Johansson
Bilder: Peter Linde
